Är du lönsam lille forskare?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-03-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Forskningen ska vara fri och universiteten öppna intellektuella torg. De parollerna fick en gång radikala vänsterstudenter att omfamna äldre konservativa professorer. Båda grupperna sa nej till sådant som UKAS och PUKAS och annat som ville anpassa akademierna och studenterna till arbetsmarknadens och näringslivets behov.
Jag bläddrar fram sidan 53 i regeringens nya forskningsproposition. Där läser jag: ”Utbudets fokus (har) flyttats från studenternas efterfrågan till att utbildningen i högre grad än tidigare skall tillgodose arbetsmarknadens behov.”
Regeringen har satt en rubrik på sin politik: ”Forskning för ett bättre liv”. Det kan vara värt några nya miljarder kronor. Pengarna styrs främst till medicinsk forskning, till teknik och hållbar utveckling. Motiveringarna har dock mer att göra med kommersiella intressen än ett bättre liv. Propositionen vimlar av förslag om hur forskning ska nyttiggöras i näringslivet.
Särskilda holdingbolag ska byggas ut eller utvecklas kring universiteten. Stort intresse läggs vid fordons-, flyg- och rymdteknik. Möjligen ger sådant så kallade spin off-effekter, till exempel bättre liv. Vinnova, myndigheten för innovationsutveckling, tilldelas en nyckelroll.
Stat, näringsliv och universitet måste sannolikt samordna forskningsinsatser för att ett litet land ska kunna klara sig i internationell konkurrens inom områden som medicin och avancerad teknik.
Fast universiteten ängslas för växande beroende av extern finansiering, ofta nyckfull, kortsiktig och opportunistisk i valen av forskningsområden.
Kanske kan man ändå ana både exportmöjligheter, tillväxt och ett bättre liv om miljöforskningen blir framgångsrik. Den välvilliga inställningen till genusforskning kan också ha en civiliserande uppgift.
Äntligen ska de som doktorerat kunna få ett visst mått av anställningstrygghet. Mycket är välmenande och klokt, ändå finns en viss tomhet i den nya forskningspolitiken. Den glömmer i allt väsentligt bort den svaga samhällsvetenskapen och humaniora, som annars kan göra våra liv en smula bättre. Kulturen får visst beröm, egenartat nog för ”sin roll för hälsan”.
Det större hälsoproblemet med förtidspension och sjukpenning uppmäts till en kostnad av 110 miljarder. Av detta dras bland annat slutsatsen att ”forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap år 2008 bör tillföras fem miljoner”.
Regeringen vill skapa starka forskningsmiljöer; det förefaller inte gälla för dem som ägnar sig åt vetenskap, relaterad till arbetslivet.
Forskarvärlden väntar på generationsbyte. Pensionerade professorer och docenter ersätts av ungdomar, med tunga meriter från forskarskolorna.
Deras framtid liknar inte direkt Platons akademi. De nya forskarna ska i stället se till att universiteten ”upprättar handlingsplaner för kommersialisering.”