Wikileaks och de glömda principerna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

USA är inte som Kina. Långt därifrån. USA är en demokrati med respekten för yttrandefriheten inskriven i grundlagen. Det är inte Kina.

Men USA:s hantering av Wikileaks påminner oroväckande mycket om Kinas sätt att hantera sina cyberdissidenter och politiskt oppositionella. Samma argument om oansvarighet och oförmågan att se den större bilden, som skulle göra publiceringen av läckta dokument mer skamlös. Samma snack om att den nationella säkerheten är hotad.

Jag tycker att det mesta av det jag sett som Wikileaks publicerat har varit intressant och viktigt. Gårdagens tv-dokumentär om organisationen påminde oss bland annat om läckorna från krigen i Irak och Afghanistan. Det hindrar inte att jag också tycker att man ska föra ett publicistiskt och etiskt resonemang om det är lämpligt att lägga ut så många dokument på en och samma gång. Men den fråga som ställs nu är en annan.

Den handlar om Wikileaks rätt att existera. Om organisationens rätt att fungera som plattform för läckt material.

Och det är fascinerande att se hur lätt principerna om yttrandefrihet kastas överbord. I Aktuellt i fredags förde jag ett samtal med Timbros mediechef Roland Poirier Martinsson. Han hävdade bestämt att USA agerat på ett rimligt och balanserat sätt, när man genom privata företag försökt strypa det ekonomiska flödet kring Wikileaks.

Den ståndpunkten bortser ifrån att varje demokratiskt samhälle måste ha läckan som ventil mot maktmissbruk. Utan läckor hade varken Watergate­affären i USA eller Boforsaffären i Sverige blivit kända.

Wikileaks måste ha rätt att publicera läckt material, som vilken traditionell tidning eller tv-kanal som helst. Allt annat är ohållbart och sätter oss på ett sluttande plan där yttrandefriheten kan hotas nästan var som helst.

På andra sidan finns nätmobben. De så kallade informationsfrihetens aktivister som nu hävdar att den svenska utredningen mot Assange är en del av den stora konspirationen. Jag måste erkänna att jag blir lite illamående av att läsa kommentarerna om de två kvinnor som anmält Assange. Dessa aktivister anser uppenbarligen att en annan viktig demokratisk princip, rättsstatens, ska kastas överbord för ett högre syfte.

Wikileaks visar mer än någonsin betydelsen av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.