Fem tecken på att M har tappat förmågan
Reinfeldts extremistnoja
Statsministern är stukad. EU-valresultatet gick verkligen inte hans väg. Kvinnor och unga lämnade honom, i både stad och land rasa M ihop och - kanske mest alarmerande - Fredrik Reinfeldt fick se extremister stjäla hans väljare.
Men, nej, det är inte Sverigedemokraterna som tycks oroa honom. Det är framångarna för Fi och MP. Efter MP:s kongress - där partiet vässade sin jämställdhetspolitik - framträdde Reinfeldt i SVT och varnade för hur det skulle "drabba" Sverige.
I Expressen varnade han för att MP skulle "omstörta" samhället och inskärpte att han är emot revolution (!). I Sydsvenskan i dag förklarar Reinfeldt att han "tänker samla alla krafter som inte tror på Fi för deras svar leder till kaos".
Dessutom hävdar han att en röst på någon annan än honom är en röst på "revolution och ställ samhället på ända".
Reinfeldts folkfront mot de rödgrönrosa har i skrivande stund stöd av cirka 21 procent av väljarna.
Kent Persson har ett jobb
Partisekreteraren från Örebro har inte gjort någon moderat glad på länge. Karln - som enligt uppgift ska vara partiets valledare - har varit en olycka på två ben sedan han flyttade in på det moderata partikansliet.
Personalen flyr, opinionssiffrorna pekar rakt ner, senaste valrörelsen gick åt skogen. Han strippar och ordnar mardrömsliknande konvent för att peppa i gång gräsrötterna.
Partifolket tycks inte helt nöjda med hur valledaren leder valrörelsen och ger handfasta tips: avgå.
Kent Persson har ännu inte hörsammat uppmaningarna.
Anders Borg har ett hål
Anders Borg var den ende borgerliga politikern - den ende! - som kom undan med någon sorts värdighet efter alliansens konvent i Nacka i början av juni. Han satt där, stoiskt, och vägrade klappa, tramsa och tralla. Här har vi en man som tar ansvar, håller hårt i plånboken och som finansierar allt han gör krona för krona.
Trodde vi, ja.
I dag kan Ekonomistyrningsverket berätta om nya massiva underskott i de offentliga finanserna och att överskottsmålet inte kommer att nås. Grundsatsen för svensk politik - och för hela Anders Borgs anseende - brister som en såpbubbla.
Han kanske skulle ha klappat i alla fall.
Kompispolitiken rullar på
I förra veckan släppte tankesmedjan Tiden sin rapport "Välfärdsoligarkerna". Det är en rapport Moderaterna inte vill att du ska känna till. Den avslöjar verkligen något mycket besvärande: kopplingarna mellan M och de herrar som tjänar grova pengar på privat välfärd.
En av dem - Anders Hultin - drev en friskolekoncern i konkurs och var best man på Anders Borgs bröllop. Anders Borg var förresten best man på Hultins bröllop.
En annan - Henrik Borelius - är regeringens välfärdsutredare samtidigt som han tjänat miljarder som vd i ett vanvårdsbolag. En tredje - Henry Sténson - är ordförande för Moderaterna i Stockholm samtidigt som han konsultat åt Carema.
Att M nu slåss med näbbar och klor för rätten att plocka vinster ur välfärden är förstås bara en slump.
Allt annat
Det råder massarbetslöshet. Skolan är i kris. A-kassan och socialförsäkringen har havererat. Klyftorna ökar och det råder bostadsbrist.
Oj, vilken mörk bild det blir. Men vi ska inte tro att Moderaterna står handfallna inför dessa utmaningar. I en intervju med Expressen berättar Reinfeldt vad som gäller: "att säkerställa att de reformer som vi har inte förändras och tas bort".
Fyra år till alltså. Kan ni ens föreställa er hur fasansfullt allianskonventet 2018 kommer bli?