Företagens dödsångest
Varför ringde aldrig Nordkalk? Frågan kommer tillbaka genom hela boken ”Döden på jobbet”.
Varför ringde aldrig företaget och frågade hur det gick med killarna som fått brinnande kalk över huden, in i ögonen, ner i lungorna? Varför hörde man inte av sig till de anhöriga som vakade på intensiven och vid ecmo-lungan?
Fick vaka ensamma
De två unga arbetarna Johan Löfroth och Gustaf Seppelin Solli hade skadats under arbetet med att kyla ner en av Nordkalks ugnar. Ändå fick familjerna vaka ensamma.
Företagets kommunikationschef Josefin Bähr meddelade i stället till TT att polisen var inkopplad, att det var en entreprenör som ansvarade för arbetet vid kalkugnen samt att företaget i nuläget inte påverkades av olyckan.
– Den kalk vi har räcker för ett tag framöver.
Så kan alltså en arbetsgivares rädsla för döden gestalta sig.
I ”Döden på jobbet” beskriver journalisten Ellinor Torp det nya och kalla arbetslivet. Boken ges ut av Dagens arbete och beskriver hur långa kedjor av entreprenörer och underentreprenörer gör att ingen längre tar något ansvar för arbetsmiljön.
Flera företag var inblandade den där kvällen när Johan och Gustaf för nästan två år sedan gjorde ett jobb vid Nordkalks anläggning i Luleå.
Bränd kalk bildas när kalksten hettas upp till 1 000 grader. Nu hade stora klumpar av kalk fastnat i en av ugnarna. De måste bort, men företaget ville inte vänta på att kalken skulle svalna.
I stället beordrade Nordkalk fram en brandbil. Vatten och kalk gjorde luften ”vit och brännande het”.
”Huden glider av”
”Tommy sträcker sig efter ljudet och känner en kropp, tar tag i armarna och drar, men huden glider av. Han blir stående med vad han först tror är gummihandskar i händerna.
Så förstår han att det är en annan människas hud.”
Fler skadas allvarligt
Det är en oerhört stark bok Ellinor Torp har skrivit. Den beskriver givetvis också nedrustningen av arbetsmiljömyndigheterna och bristen på poliser och åklagare. På IF Metalls område har de allvarliga olyckorna ökat med 38 procent under senare år. LO uppger att minst 1 400 människor om året på grund av arbetet.
Men den statistiken blir verklig först i föräldrarnas sorg över Johans död. Eller när flickvännen Pernilla förtvivlat ser sin Gustaf. Han är ett öppet sår, hon får inte röra honom. Men så kommer sköterskan och lyfter på täcket.
– Tårna är hela. Du kan pussa på dem.
Fotnot: Polisens förundersökning pågår fortfarande och ansvariga för Johan Löfroths död kan fortfarande fällas. När det gäller den överlevande Gustaf Seppelin Solli är ansvarsfrågan redan preskriberad.