Ibland är det ja, ibland är det nej
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-06
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Rätten att säga ja eller nej. Skyldigheten att lyssna på det beskedet. Visst borde det vara grunden för en modern sexualbrottslagstiftning? Att sex är en överenskommelse mellan människor. Annars är det inte sex, annars är det inte okej.
I novellen Toaletten, publicerad i boken Färdlektyr, skildrar Karolina Ramqvist tonårstjejernas vånda inför att säga ja. Könsrollen de är ålagda att följa, föreställningen om horan som säger ja, madonnan som
säger nej, gör det omöjligt för tjejerna att
erkänna sin lust:
”Våra kroppar var fulla av arvssynden. Den rann i vårt blod och satt i våra fingertoppar. Den var minnet av alla som bränts på bål före oss och kastats ut ur städerna. Maria Magdalena och precis alla efter henne. Med allt det kunde vi aldrig någonsin säga ja, aldrig åtrå det allra minsta.
Vi kunde sitta i bänkarna en hel dag och
inte tänka på något annat än hur en viss persons hand skulle kännas mot vår hud eller en viss persons mun mot våra bröst – men vi skulle aldrig någonsin göra något för att det skulle bli verkligt. Vi kunde gå i månader och bara tänka på sex, men vi kunde aldrig erkänna det. Ingenting fick hända utanför våra fantasier.”
Könsroller byggs på motsatser, övertygelsen att män och kvinnor aldrig kan förstå varandra och inte är menade att göra det. Om kvinnan alltid säger nej, måste mannen enligt detta motsatstänkande alltid säga ja.
Journalisten Katarina Wennstam, som häromåret skrev ”Flickan och skulden” om de
senaste årens uppmärksammade våldtäktsdomar, brukar efterlysa att alla de pojkar och män som inte tycker det är coolt att sätta på en brud som däckats synliggörs. Han som bäddar ner henne i stället för att våldta henne. De männen är många fler än de som våldtar, men de ryms sällan i debatten. De motsvarar ju inte den gängse bilden av
mannen och hans behov.”
Därför kan våldtäktsdomar än i dag fria mannen och lägga skulden på kvinnan, eftersom hon inte hade förstånd nog att skydda sig mot hans obevekliga sexdrift. Snacka om fördomsfullt, både mot kvinnorna och mot männen!
Regeringens förslag till ny sexualbrottslagstiftning skärper samhällets syn på vad som är våldtäkt. En man som förgriper sig på en kraftigt berusad, sovande eller funktionshindrad kvinna ska kunna dömas för våldtäkt även om offret inte gjort något motstånd. Det är sannerligen inte en dag för tidigt. Men
regeringen vill inte ta steget att införa en
bestämmelse om samtycke, något som Europakonventionen kräver och som skulle innebära att båda parterna måste försäkra sig om att den andra parten vill ha sex – annars är det våldtäkt.
Samtyckesbestämmelsen skulle inte medföra en omvänd bevisbörda, som motståndarna hävdar. Det skulle fortfarande vara åklagarens ansvar att bevisa att samtycke inte förekommit.
Däremot skulle samtyckesbestämmelsen slå fast själva grunden för den fria sexualiteten: möjligheten att säga ja! eller nej! oavsett kön.