Inte svenskarna som ska skyddas
Ebolan finns nu i Oslo och Madrid.
Det innebär inte att sjukdomen kommer att sprida sig i resten av Europa. Det är inte svenskarna som i första hand måste skyddas. Sverige, Norge och resten av Europa har redan resurser för att både ta hand om drabbade och samtidigt skydda resten av befolkningen.
Om vi ska känna någon panik är det för situationen i Västafrika. Över en miljon människor riskerar att smittas, ekonomier kan kollapsa och säkerheten hotas.
WHO, USA, Kuba, ja till och med Bill Gates har redan reagerat och bidragit med stora insatser. Under ett enormt säkerhetspådrag anlände i går den ebolasmittade norskan till Ullevåls sjukhus i Oslo. Där finns kompetensen och Legemiddelverket gav i går tillåtelse
till import av den sista dosen av experimentmedicinen Zmapp.
Den smittade kvinnan är vid gott mod och sannolikheten för att hon ska överleva ökade så fort hon landade på hemmaplan. Samtidigt har den norska högerregeringen aviserat en ökad insats i Afrika.
Epidemin växer snabbt, antalet smittade fördubblas var fjortonde dag. Det är beklagligt, men begripligt att regeringsskiftet försenat de svenska insatserna. Dock borde Stefan Löfven ha tagit upp katastrofen i sin regeringsförklaring.
På måndag börjar Karolinska institutet sin ebolautbildning för vårdpersonal. Sent i går eftermiddag kom också en uppgradering av den svenska insatsen.
Nya biståndsministern Isabella Lövin beslutar att 105 miljoner ska gå till västra Afrika där pengarna gör mest nytta. Biståndsorganisationer som Läkare utan gränser och Röda korset menar att det kommer att krävas mer än så.
Så är det givetvis. Regeringen måste nu prioritera kampen mot ebola. Även statsministern måste börja prata om Afrika.