Husby vet bäst vad Husby behöver
Tio dagar efter att de första rapporterna om bränder och stenkastning i Husby avhölls i dag en riksdagsdebatt i ämnet.
Med darr på rösten lät politikerna förstå att det är förkastligt att kasta sten och bränna bilar.
Det är förkastligt, men vem tycker egentligen inte det? Var finns egentligen de politiska lösningarna, bortom uppmaningarna att unga killar ska sluta kravalla.
Tio dagar efter upplopp söker frågan Husby fortfarande sin lösning.
Arbetslösheten ökar, socialbidragarna blir fler, klyftorna ökar, allt fler riskerar att hamna i fattigdom och barnfattigdomen ökar. Så ser det ut över hela Sverige.
Den sociala nedrustningen har sitt pris, och det är i huvudsak de unga som får betala.
Svenska 15-åringar mår sämre än jämngamla i andra västländer och allt fler 16–24-åringar får vård på grund av psykisk ohälsa. I Husby är det 38 procent av alla 20-25–åringar som varken pluggar eller jobbar.
Så kan vi inte ha det.
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste få göra comeback.
Den socialdemokratiska idén om 90-dagarsgaranti - där ingen ung ska gå utan jobb eller utbildning längre än 90 dagar - är en bra start. Staten bör skjuta till pengar för att ta fram kommunala sommarjobb och erbjuda arbetslösa ungdomar som inte klarat gymnasiet en ny chans att studera - varvat med praktik eller yrkesutbildning.
På Husbygårdsskolan saknar 40 procent behörighet till gymnasiet. Skolan är en nyckel för att lösa sociala problem. En god skola ger goda samhällsmedborgare.
Över hela Sverige sjunker skolresultaten. Allt färre vill bli lärare, och de som redan är det får sämre villkor. Kunskaperna fördelas allt mer ojämlikt.
Resursfördelningssystemet måste ändras över hela landet. I dag är normen att skolpengen är lika för alla. Tvärtom borde den följa elevernas behov. Det skulle också ändra de ekonomiska drivkrafterna för alla som vill bedriva skolverksamhet.
Det behövs rejäla satsningar på svensk skola. I stället har vi fått bolagsskattesänkningar och Anders Borg flaggar nu för ett femte jobbskatteavdrag. Det är förödande.
Men utöver resurser behöver svensk skola nya och innovativa satsningar. I Storbritannien har man haft stor framgång med ett projekt som heter Teach First. Toppstudenter från andra utbildningar får en intensiv utbildning i pedagogik och jobbar sedan två år med att undervisa i problemtyngda områden.
Det är ingen mirakelkur, men har fungerat som kunskapslyft för elever i de deltagande skolorna.
Samtidigt är det något som skaver i den politiska debatten.
I riksdagshuset står politiker och levererar sina förslag om vad som ska göras och hur det ska göras. Men var är Husbyborna? Hur använder man den demokratiska styrkan som under veckan visat sig finnas kring Järvafältet
Hur ser vägen framåt ut?
Stockholm är en stad där befolkningen i ytterstaden är dubbelt så stor som den i innerstaden. Samtidigt bor över hälften av Stockholms styrande, borgerliga politiker innanför tullarna. Bara fyra av de 101 politikerna i Stockholms kommunfullmäktige bor i Rinkeby-Kista.
Det är förödande för demokratins legitimitet. I Husby var det bara drygt 57 procent som röstade i det senaste riksdagsvalet. Ungefär lika stor andel röstade i kommunvalet.
Under veckan har vi fått en rad vittnesmål från människor som känner sig utanför, att man saknar förtroende för samhällets institutioner och man tror inte längre på politiken.
Samtidigt har vi under de senaste dagarna fått se att det finns en välfungerande, livskraftig och självständig stadsdelsorganisering i form av bland annat Streetgäris och Megafonen. I samarbete och dialog med de boende, föreningar och organisationer kan politikerna hitta vägar framåt.
Man måste ge invånarna ett lokalt ägarskap över frågor som rör det egna området. Kanske bör man också överväga att göra stadsdelsnämnderna direktvalda för att få lokalpolitiken att komma närmare vardagen.
Om borgerligheten menar allvar med sina hyllningar av civilsamhället bör de se att människorna i Husby vet bättre än en moderat i innerstan vad Husby behöver.