Maud Olofsson vilse i Frankrike
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-07
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi är företagarnas parti, sa Maud Olofsson nyligen. Trogen den intressepolitiken lovade hon leverera rättslös arbetskraft till företagen. Ungdomar, upp till 26 år, ska kunna hyras in under en tvåårsperiod och sparkas ut så snart arbetsgivarna tröttnat.
Jag fäste mig vid att Olofsson sa att hon inspirerats av Frankrike: ”Vi har tittat på Frankrike som har ett liknande system. Där är man väldigt nöjd ? man har fått ganska många nya anställningar.”
Den förfinande franske premiärministern de Villepin tillhandahöll i augusti billig ung arbetskraft, utan fackliga rättigheter, åt småföretag. CNE kallas systemet.
Det franska konjunkturinstitutet sammanfattar: ”CNE har inte skapat ett enda nytt arbetstillfälle.” Också ”les cadres”, de välutbildade högre tjänstemannaskikten, dömer ut idén.
En massiv majoritet av småföretagarna är ointresserad av systemet, som bland annat inneburit att löntagare med något fastare anställningsvillkor sparkas och ersätts av rättslösa ungdomar.
Den franska högerregeringen vill bygga ut systemet till de större bolagen. CNE ska bli CPE-förstajobbskontrakt utan minsta rättsliga skydd och med urusel ekonomisk ersättning. Idén sammanfaller direkt med den stora arbetsgivarorganisationens önskemål och har följaktligen konstruerats utan någon som helst kontakt med de fackliga organisationerna.
Den franska regeringen är anmäld till ILO, anklagad för att bryta mot internationellt godtagen arbetsrätt.
Fransmännen är ”väldigt nöjda”, säger Olofsson med en formulering som antyder politisk tondövhet. En stor majoritet av befolkningen, och en ännu större del av ungdomarna, säger nej till att unga nyanställda ska bli extra exploaterbara.
I dag fylls därför hela Frankrike av demonstranter som protesterar mot regeringens föreslagna arbetsmarknadslagar.
De stora landsorganisationerna förenar sig med den politiska vänstern, miljöpartiet och, viktigast, med en rad ungdoms-, student- och elevorganisationer.
Demonstranterna samlas på klassiska Bastiljplatsen i Paris samtidigt som parlamentet håller avgörande debatter om arbetsmarknadslagarna, delar i ett större regeringsprojekt som kallas ”lika chanser”. Regeringen vill bland annat i praktiken sätta streck för den obligatoriska skolgången redan vid 14-årsåldern.
Högern, med vilken Olofsson så entusiastiskt förbinder sig, har majoritet men möter motstånd, också från centern, UDF-landets liberaler. François Bayrou, partiets ordförande, säger att ”lagen går i fel riktning. Det är inte genom att skapa otrygghet för ungdomar som man löser deras problem.”
När Maud Olofsson ger sig ut i den europeiska debatten för att söka identitet, väljer hon den centralistiska franska högern. När hon tolkar stämningar inom EU hör hon budskapen från arbetsgivare men inte ett ljud från löntagare.
Olofsson säger så många tokiga saker.