När extremhögern hatar folkbildning
”Nu kan jag köra min mamma när hon ska handla.”
Muna Abdi Sheik Ali är 23 år gammal och bor i Borlänge. I lördags blev hon intervjuad av Dala-Demokraten när hon tillsammans med 60 andra Borlängebor med rötterna i Somalia firade att de klarat körkortsteorin och tagit körkort.
Det skulle de inte ha gjort.
På hatsajter spreds fria fantasier om att somalierna fått körkortet gratis. Ann-Katrin Löfwenhamn – SD-topp i Borlänge och tills nyss förtroendevald för fackförbundet Unionen – hävdar att skattebetalarna står för notan (det har hon ”drömt”, enligt en intervju på bloggen Inte rasist men).
Så här ligger det till: Muna Abdi Sheik Ali och de andra kursdeltagarna har gått en studiecirkel hos ABF, Arbetarnas bildningsförbund. De har läst trafikkunskap och trafikteori ihop, hjälpt varandra. En studiecirkel kan vem som helst gå.
Muna, som läser barn- och fritidsprogrammet på Hagagymnasiet
i Borlänge, arbetar efter skolan och har betalat sitt körkort själv.
– Jag vill studera, gifta mig och skaffa barn. Körkortet har jag redan klarat av och det känns skönt att ha när man ska söka arbete, säger hon när Dala-Demokraten intervjuar henne om hatstormen hon hamnat i.
I SD-mobbens ögon är hennes brott att hon är kvinna från ett afrikanskt land, bär slöja och genom en studiecirkel tagit sig ett steg närmare sina drömmars mål.
Den historiska folkbildningens studiecirklar och folkbibliotek upprättades för att vanliga människor skulle kunna påverka samhället.
I stället för att förändra Sverige med gevär och granater ville man sätta samhällskunskapens, nationalekonomins och filosofins vapen
i händerna på folket.
2014 är folkbildningens idé fortfarande farlig för de reaktionära krafterna.
Den gör människor fria. Den gör dem större. Den ger människor från landets kanske mest stigmatiserade minoritetsgrupp möjlighet att skjutsa sina föräldrar till affären.
Fler borde få – och ta – den möjligheten.