Lissabons nejlikor har vissnat
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-12-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Guterres borde ta över”, sa Göran Persson när vi sköljde ner Europasocialisternas kongressdebatt med ett par öl.
Det var 1999, EU-kommissionens korrupta ledning hade tvingats avgå och ny ordförande skulle väljas efter den olycklige Jacques Santer.
Guterres, till synes ohotad premiärminister i Portugal och högt kvalificerad ekonom, sa nej. Hans hustru hade nyligen dött och så behövde socialistpartiet honom i valet, den hösten.
Valrörelsen, hösten 1999, blev ett litet triumftåg. Ekonomin var på väg mot himlen. Borgerligheten var i kaos efter en serie korruptionsaffärer. Kulturpersonligheter böjde sig i vördnad för Guterres och anbefallde hans omval. Guterres kunde med välbehag smaka av de lysande valresultaten.
Portugal var EU:s mönsterelev: mycket bidrag, omvandlade i höga tillväxtsiffror och låg uppmätt arbetslöshet. Samtidigt var landet en perfekt illustration till tesen att det är skillnad mellan tillväxt och utveckling. Runt storstäderna, främst Lissabon, växte de ohyggliga kvarteren av plåtskjul, baraccas, befolkade av de fattiga och av afrikaner från de gamla kolonierna. Infrastrukturen följde inte med de snabba privata investeringarna, främst från Spanien. Den ansvarige ministern tvingades att avgå efter skandalösa brobyggen som rasade och krävde många människooffer. Sammanhållningen i regeringen och socialistpartiet, svag ända sedan revolutionsåret 1974, löstes upp. Ministrar avsattes, den gamla vanliga korruptionen kröp på in i statsapparaten. Ekonomin försämrades. Guterres ställning blev allt svagare.
Kommunalvalen i söndags bekräftade den svarta utvecklingen. Trots mobilisering av hela det gamla antifascistiska gardet och hjälp från ekologisk-kommunistiska alliansen Amar Lisboa och trots att fotbollens världsartist Luis Figo skarpt fördömde att högerpropagandan använde sig av hans namn, vann de högerliberala socialdemokraterna Lissabon. Symboliskt nog hette den socialistiske borgmästaren Soares, son till den legendariske Mario Soares. Med Lissabon föll också andra större städer som Porto och Quimbra.
Guterres drog den självklara slutsatsen, han begärde regeringens avsked av den förnäme anglofilen och socialisten Jorge Sampaio, president och själv en gång Lissabons borgmästare.
Vänstern i Sydeuropa börjar vissna. Efter Spanien och Italien riskerar också Portugal att bli högerstyrt. Vänstern utanför socialistpartiet förlorade nämligen också. Kommunisterna gjorde ett katastrofalt val i sitt gamla fäste, jordbruksdistrikt i Alentejo.
Guterres har anledning att beklaga sitt nej till EU. Han hade kunnat bli en bättre ordförande än Romano Prodi. Som regeringschef och partiledare är säkert hans en gång så lovande karriär över.