Flummig minister styr Arbetsförmedlingen
Uppdaterad 2013-08-27 | Publicerad 2013-08-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström gjorde en Ringholm och höll sig till den inövade frasen. Men en papegojas envishet upprepade hon att hon ville ha "ordning och reda på Arbetsförmedlingen" och att det var därför hon kickade ut generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist .
Men vem är det egentligen som sätter upp reglerna för Arbetsförmedlingen?
Varje år får Arbetsförmedlingen sitt uppdrag preciserat i ett regleringsbrev. I brevet skriver ministern hur myndigheten ska använda sin budget.
Varje år har Hillevi Engström alltså skickat över detta styrdokument till Arbetsförmedlingen. Efter en genomläsning kan man undra om Angeles Bermudez-Svankvist egentligen hade någon chans. Flummigare dokument får man leta efter.
I brevet får Arbetsförmedlingen i uppdrag att fixa det mesta. Huller om buller räknas hela utanförskapet upp och hur det ska vägas, mätas och kontrolleras. I bästa fall blir det föremål för någon insats från någon "kompletterande aktör".
Någon coach kanske, lite handpåläggning eller en framtidsvision sedd i spåkorten. Det handlar alltså om arbetssökande människor.
När försvann egentligen Arbetsförmedlingens uppdrag att ge dem jobb?
Ingen tror väl att Angeles Bermudez-Svankvist fick sluta för att hon surfat på mobilen. Eller för att hon sov någon extra natt på lyxhotellet i Karibien. Då skulle nog fler statliga direktörer ligga i farozonen.
Kanske har hon bara slutfört sitt uppdrag. När Sven-Otto Littorin drev igenom förändringarna av arbetsmarknadspolitiken stod Angeles Bermudez-Svankvist upp och tog all kritik. Medan Littorin härjade var det Bermudez-Svankvist som drog på sig skottelden och det är möjligt att gillade uppmärksamheten.
Men nu är förändringarna genomförda. Sven-Otto Littorin har gått vidare och tanken var väl att Hillevi Engström skulle förvalta den nya moderata arbetsmarknadspolitiken utan någon större uppståndelse.
Ett oprecist regleringsbrev och största möjliga tystnad.
Men sådant funkar inte. Otydliga direktiv skapar bara konflikter om starka personligheter i ledning och styrelse ska försöka komma överens om vad som egentligen gäller. Det är då allt brakar samman och arbetsmarknadsministern tvingas ut för att prata med medierna trots att hennes uppdrag egentligen var att hålla - tyst.