Pinsam svensk biståndspolitik

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Debatten om det svenska biståndet har kommit av sig. Trots att fattigdomen ökar och trots att regeringen minskade anslagen till biståndet med nästan tio procent i höstens budget.

På ett sätt är det begripligt. I tider av ekonomisk kris och stundande klimatkonferens är det andra frågor som står på dagordningen. Arbetslösheten, kollapsande banker och ett långsiktigt minst lika kollapsande väder.

Men poängen är att biståndet hänger samman med både klimatet och världsekonomin, och personligen tycker jag att regeringen kommit lite för lätt undan med de senaste årens urholkning av biståndspengarna.

När regeringen lade fram sin budget för drygt en vecka sedan sänktes biståndet för första gången på över tio år. Sverige ger fortfarande en procent av BNI, men krisen gör att den totala ekonomin minskar, och då minskar även biståndet.

Det kan verka rimligt, men samtidigt innebär den ekonomiska krisen att omkring 100 miljoner fler människor varje år blir fattiga. Exakt varför de som har det sämst på den här planeten ska drabbas dubbelt när krisen slår till har ingen riktigt kunnat förklara.

Värst är ändå försöken att inkludera fler och fler saker i biståndet. Regeringen bekostar delar av flyktingpolitiken, skuldavskrivningar för tredje världens länder och en del av klimatpolitiken med biståndspengar.

Sydsvenskan gjorde nyligen en välkommen granskning av spelet kring biståndet, och avslöjade att regeringen 2007 försökte övertyga resten av världen länder om att biståndet skulle bekosta även militära utgifter. Till exempel minröjning och utbildning av soldater i mänskliga rättigheter. Men alla utom

USA och Kanada sa nej.

Pinsamt för ett land som tidigare haft ett rykte om sig att alltid gå först i biståndsfrågorna.

Frågan är förstås en het potatis internt i regeringen. Folkpartiet och Kristdemokraterna har motsatt sig flera av de senaste årens förändringar, och stoppat de värsta excesserna.

Men inför valet 2006 talade Moderaterna om att minska biståndet med nästan en fjärdedel. Dessutom har högerns tankesmedjor lagt ner avsevärd energi på att misskreditera biståndet. Antalet rapporter från Timbro i ärendet tar snart upp en hyllmeter i min bokhylla.

Det ska bli intressant att se vad oppositionen kan göra av den splittringen inför nästa års val.