Verkligheten är Reinfeldts fiende
5 DECEMBER 2013. Opinionen
I går kom den, SCB:s novemberundersökning över svenskarnas partisympatier. Siffror virvlar omkring, procent, procentenheter, ökning, minskning. Politiska nördar frossar, frågorna slängs runt, teorier kastas kring.
Varför ökar Vänsterpartiet så mycket i Stockholm och varför backar Sverigedemokraterna så mycket i Dalarna?
Men först och främst pratar vi förstås om Moderaterna och Socialdemokraterna, om Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Det är ju ändå dem som slaget
i september nästa år står emellan.
Bär skulden för ökade klyftor
Fast kanske inte, ändå. Kanske är det så att verkligheten – inte Löfven – är Reinfeldts värsta fiende.
I verkligheten – det vill säga allt som pågår utanför statsministerns kontor i Rosenbad – händer det saker som gör väljarna bekymrade.
Låt oss titta på några rubriker från den senaste veckan: ”Svensk sjukvård sämst i Norden”. ”Svenska elever tappar mest i världen”. ”Krisstöd mot svensk ungdomsarbetslöshet”. ”Underbemannade förlossningsavdelningar bakom barndöd”.
Till detta kan man förstås lägga att inkomstklyftorna ökar snabbare i Sverige än i andra länder, att inkomstgapet mellan män och kvinnor ökat med 41 procent på sju år, att arbetslösheten är rekordhög, att deltagarna i fas 3 bara blir fler och att social- och sjukförsäkringen fortfarande är i strykklass. Och i höstbudgeten lade regeringen 17 miljarder på att sänka skatten.
Det är väl inte så konstigt att Moderaterna backar i SCB-mätningen. Sedan valet har man tappat 4,6 procentenheter.
Vi ser revorna i samhällsmodellen och vi vet vem som bär skulden.
Återvänder inte till partiet
Miljöpartiet och Vänsterpartiet växer lite i skymundan och tillsammans med Sverigedemokraterna är det väl de enda som kan jubla.
Just SD:s ökning är förstås bekymmersam och kanske går den att begripa när man ser att S – trots att de ligger högre än sitt valresultat – tycks ha slutat växa.
Trots att fem av sex av SD:s nya sympatisörer är hämtade från de borgerliga partierna finns det fog för farhågan att de nya SD-väljarna är gamla S-väljare som 2006 och 2010 röstade på Reinfeldt men nu lämnar. Problemet är att många inte kommer tillbaka till Socialdemokraterna.
Ett exempel: Andelen LO-anslutna som stödjer SD har ökat till 10,2 procent, samtidigt som M nu bara har stöd av 12,9 procent.
S måste fånga upp missnöjet
Det är S ansvar att vara det oppositionsparti som bäst fångar upp missnöjet med samhällsutvecklingen. Den rollen kan inte ett rasistiskt högerparti som i nio fall av tio backar upp regeringens politik spela.
Men då krävs att S slutar väja för konflikterna med borgerligheten, står för ett tydligt alternativ och presenterar en politik som väljarna faktiskt kan tro innebär att Sverige blir märkbart annorlunda efter valet nästa år.