Reinfeldt och Löfven vill aldrig samtidigt
Den politiska veckan har handlat om debatten om debatterna.
Varför vill inte Fredrik Reinfeldt debattera med Stefan Löfven? Och varför ville inte Stefan Löfven debattera med Fredrik Reinfeldt i höstas?
Någon kommer till och med ihåg att Håkan Juholt inte ville debattera med Reinfeldt för ett och ett halv år sedan.
Annat var det med Mona Sahlin, tycker Fredrik Reinfeldt. Henne kunde man debattera med, men det var för tre år sedan. Och för sju år sedan debatterade han gärna med Göran Persson.
Men nu för tiden debatterar alltså partiledarna mest om varför de inte debatterar. Det är de dåliga ursäkternas retorik som råder och i dagarna är det alltså Fredrik Reinfeldt som tackat nej till en debatt med Stefan Löfven i tv-programmet Agenda.
Hela regeringen
Fredrik Reinfeldt menar att eftersom han måste svara för hela regeringen så måste hans motståndare svara för sin eventuella regering. Han vill alltså att Stefan Löfven ska ställa upp som representant inte bara för Socialdemokraterna, utan även för Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Med det upplägget skulle Reinfeldt kunnat stå där och peka på skillnaderna och undra hur de där partierna ska kunna regera tillsammans.
Men det ville inte Stefan Löfven och därför sa Fredrik Reinfeldt nej tack till debatten.
Egentligen var han nog mest rädd för att Löfven skulle häckla det borgerliga regeringsalternativet nu när både Centern och Kristdemokraterna riskerar att åka ur riksdagen. För då skulle ju Stefan Löfven ha kunnat stå där och hävda att Reinfeldt måste regera med Sverigedemokraterna och ...
... ja, sandlådans retorik skulle snart att ta över.
Maktmarkering
Det handlar om positionering. Om maktmarkering. Det handlar absolut inte om att Fredrik Reinfeldt vill debattera miljöförstöring, arbetslöshet eller det senaste kaoset i sjukvården. Hade han velat föra fram sin politik hade han ju haft världens chans i Agenda på söndag.
Av samma skäl har Stefan Löfven legat lågt fram tills nu. Antagligen tycker pr-staben att det är bra att han för ut sina frågor veckorna innan partikongressen i början av april. Men väljarna hade säkert lyssnat på Stefan Löfven redan när han tillträdde som partiledare. Många hade säkert velat delta i formandet av den nya politiken.
Vart tog studiecirklarna vägen? Det politiska samtalet?
Varför kan inte ledarna för Sveriges partier mötas i direktsända debatter med jämna mellanrum?
De skulle höja den politiska temperaturen. I den nya digitala världen skulle väljarna kunna följa frågorna och påverka politiken på helt nya sätt.
I stället får de färdigförpackad politik. Men bara när partiledarna vill och det är sällan samtidigt.