Det var året då Persson smakade av äran och maten
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-12-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Julens bästa text skrevs av årets särklassige politiker. Den 22 december steg en doft av älskad julmat, väl anrättad matjessill, krämig whiskykryddad cheddar från Expressens pigga sidan 4. Göran Persson njöt inför mathelgen och över sina formuleringar: ”Svenska äpplen hör också till. Signe Tillisch, Maglemer, Åkerö.”
Signe Tillisch skulle rodna och falla till marken inför en sådan tillbedjan.
Persson själv plockar åt sig utmärkelser: Den mest eftersökte statsminister världen just nu skådar, Sifos utvalde, socialdemokratins befriare, alla underhållningsprograms fader och den goda smakens beskyddare.
För tolv år sedan satt Göran Persson och jag i en bil i Madrids trafikhelvete. Han prisade privatbilismen. Den befriade mina föräldrar, sa han. Familjen kunde lämna den lilla Vingåkerssvärlden och göra utflykter till Harpsund: ”Vi kunde kika in på vår statsminister”, sa Persson.
”Förresten”, sa han. ”Se till att jag kommer i mycket god tid till flygplatsen. Jag vill gärna se mig omkring och handla lite godsaker.”
Den gången jag besökte Persson i Sagerska huset la jag märke till de rymliga godisskålarna i gästrummen.
”Sverige är ett folk av slöjdare”, meddelade han vid ett annat tillfälle. En sensation för mig som visades ut till brädförrådet under slöjdlektionerna.
”Gärsnäs”, sa Persson och pekade ut över sina prydligt möblerade regeringsrum.
”Tror vi har mycket att lära världen om formgivning. Jag valde möblerna.”
Han övergick till att föreläsa om tavlorna i rummet, kunnigt som guiden på hans favoritmuseum i Rackstad.
När Persson väl får tid och lust att flytta från Harpsund och köpa egen herrgård i Sörmland blir han en folklig slottsherre med hyveln i ena handen och den pedagogiska föreläsarpekpinnen i den andra. Karl-Fredrik regerar.
Han är bara intresserad av en enda sak – Makten, sa ett före detta statsråd när jag något försiktigt samlade uppgifter inför en Persson-bok som aldrig blir av.
I det politiska sällskapslivets Sverige pågick tävlingar i hemska Persson-historier. Den stora frågan var: Vem tar över efter parentesen Persson?
Persson själv föredrog att äta middag med centerfolk: Olof Johansson och Pekka Eriksson från norr, också de ovana vid den internationella storpolitikens etikettsregler.
De skulle kanske också ha sagt att Kina är stabilt. Dels är det ju sant och dels är det vad varje storföretagare i världen gläder sig åt och profiterar på.
Göran Persson intresserar sig inte särskilt mycket för tredje världen eller ens för biståndsfrågor. Inledningsvis var han också öppet skeptisk till EU: ”Överskattat. Mest Helmut Kohl som berättar historier från kriget.” Han föredrog John Prescott framför Tony Blair: ”En fåfäng typ som fönar håret.”
Persson har vuxit färdigt nu: ”Lionel och jag är ju Europas vänster.” ”Tycker kanske Poul har blivit sliten. Borde vara mogen för ett EU-uppdrag.”
Persson själv vacklar nog en aning mellan att erövra sin herrgård och att ta över EU-kommissionen, nerkörd av de två senaste kristdemokraterna.
I gamla riksdagssalen talade den milde statsvetaren Olof Ruin om Tage Erlanders dagböcker. Ruin hade fäst sig vid att Erlander då och då fann sin regering intellektuellt undermålig. (Dagen efter kunde han kalla den briljant.) Göran Persson, som lyssnade på Ruin, bad om ordet: ”Jag förstår Erlander. Känner samma sak. Nivån riskerar bli lägre och lägre. Svårt med de nya, unga statsråden.”
Jag är osäker på om Persson verkligen förstår den handlingskraftige skeptikern Erlander, annat än i Mellanöstern-frågan och EU-tvivlet.
Persson för vidare en annan och äldre peralbinsk tradition, den nationalromantiska socialdemokratin, känslomässigt förankrad i Björkviks Folkets park, i hantverket och studiecirklarna, men praktiskt inriktad på det moderna. Persson, som är yngre än jag, påminner mig om min egen far.
Också av det skälet tillönskar jag landets ledare en angenän nyårsafton med en väl öst kalkon på bordet och en kyld champagne (brut) för att hylla året som var.