Våren är här – och med den valfebern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det bästa med solen och värmen, som äntligen har kommit, är att musiken känns så bra i hörlurarna.

Försommaren 2002 lyssnade jag bara på Kent. I fjol bara på Robyn. I år vet jag inte riktigt så det blir en blandning. ”Where Did Our Love Go” med The

Supremes, ”Shoreline” med Anna Ternheim, ”Tainted Love” med Soft Cell och ”Kärlekens tunga” med Jocke Berg. Discodängor och melankoli i ljuv kombination.

Knoppar som brister behöver ett bra soundtrack.

Valfebern har drabbat Göran Persson och Fredrik Reinfeldt. Det märktes när de möttes i SVT i går kväll. Statsministern (i röd slips) och oppositionsledaren (i orange slips) var båda lika rastlösa. De ironiserade ivrigt över varandra.

Persson kritiserade moderaternas sätt att spara på de arbetslösa och sjuka. ”Jobb skapas inte av orättvisor. Jobb skapas av sammanhållning”, sa han.

Reinfeldt kritiserade att socialdemokraterna inte gör större skillnad mellan dem som jobbar och dem som inte gör det. ”Vi hedrar den gamla arbetar­moralen”, sa han.

Debatten styrdes av tittarnas frågor, förmedlade av den smarta programledaren Karin Hübinette. Tur var väl det. Persson och Reinfeldt fick aldrig chans att totalt snöa in på debatten om arbete kontra bidrag.

De tvingades också att svara på andra viktiga frågor, som hur segregationen ska brytas. Ingen paradgren för någon av herrarna, men Persson klarade sig bra. Han talade om jobb åt de vuxna, en bra skola för barnen (Nej till religiösa friskolor!) och stopp för diskriminering.

Reinfeldt var blekare, verkade smått ointresserad. Det är ingen överraskning. Moderaterna har låtit folkpartiet ta hand om integrationsfrågorna i alliansen. Det visar vilka låga ambitioner Reinfeldt har i kampen mot den strukturella rasismen.

Sen kom familje­politiken. Persson angrep moderaterna som vill skära ner föräldraförsäkringen till tolv månader.

Reinfeldt svarade att en kvotering – som miljöpartiet, vänsterpartiet och många socialdemokrater kräver – i praktiken skulle innebära att föräldraledigheten halverades.

Man kan undra vilken syn på män Reinfeldt egentligen har: Tror han verkligen att papporna skulle strunta i att vara hemma med sina barn om ledigheten delades? Men Persson svarade bara att ”den frågan har vi lagt åt sidan”.

Det fanns inte tillstymmelse till feminism hos någon av de två, ingen insikt om kopplingen mellan könsorättvisor i hemmet och på arbetsmarknaden. Sorgligt, men väntat.

Folkpartiets nersabling av invandrare (”att ställa krav är att bry sig”) är ingen slump. Konceptet är snott från det danska högerliberala populistpartiet venstre.

Lars Leijonborg uttrycker till och med förståelse för att venstre kräver minskad flyktingmottagning: Det kan ju hända att Danmark har större problem med muslimsk fundamentalism än Sverige. Kanske är vi på väg att få samma problem här, spekulerade Leijonborg i SVT:s Dokument inifrån i söndags.

Programmet har mötts med

– tystnad. Inga horder av socialliberala folkpartister som ställer partiledningen till svars för den lika populistiska som obehagliga kursändringen.

Bara en märklig kommentar på liberala Dagens Nyheters ledarsida. Ledarskribenten Johannes Åman tycker inte att det stora problemet är att folkpartiet ”försökte lära av venstre” utan att ”det under resans gång blivit oklart vad folkpartiet står för”.

Tänk om social­demokraterna hade försökt sig på en liknande kopia som folkpartiet. Vilket jäkla liv det hade blivit. Tack och lov.

Åsa Petersen