Högerspricka kring moralen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-18
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I förra veckan fick Fredrick Federley, ordförande i centerns ungdomsförbund, nog. ”Rösta inte på kristdemokraterna”, skrev han i ett pressmeddelande. Och i sin blogg: ”Det är dessa idiotuttalanden som emellanåt får mig att tänka att det kanske är lika bra att kd får gå i graven, åtminstone vara utanför riksdagen.”
Idiotuttalandet som får Federley att önska livet ur kd kommer från Erling Wälivaara, laestadian och kristdemokratisk riksdagsledamot från Norrbotten. I SVT:s Nordnytt jämförde Wälivaara homosexuella med pyromaner och kleptomaner. ”Gud älskar dig och mig lika mycket som den homosexuella, men just den företeelsen älskar han inte”, sa han.
Partiledaren Göran Hägglund ville inte kommentera Wälivaaras sammanblandning av homosexualitet och brottslighet. Biträdande partisekreterare Göran Holmström fick i stället rycka ut och försäkra att ”det var en väldigt olycklig liknelse”.
Wälivaara har bett om ursäkt. Det spelar ingen roll. Han har sagt vad han tycker och det visar vilka stämningar som fortfarande finns inom kristdemokraterna. Homosexuella är inte som du och jag. Dom kan man spotta på hur man vill för dom är ju inte normala, gud bevars.
Jag är inte särskilt förvånad. Många kristdemokrater har genom åren vädrat sina fördomar mot homosexuella. Intressant med Wälivaara är snarare ilskan han (självklart) väcker hos Federley, själv homosexuell. Här blottas en spricka i borgerligheten som rör något mycket djupare än praktisk politik: den rör människosyn och moral.
Sedan några veckor tillbaka bråkar folkpartisterna Birgitta Ohlsson och Carl B Hamilton med den borgerliga majoriteten i Nacka. De inför nämligen kommunalt vårdnadsbidrag. En kvinnofälla, menar Ohlsson och Hamilton. Låt familjerna själva bestämma, svarar kristdemokraternas Maria Larsson.
Här blottas samma moraliska spricka. Det handlar om kön och det handlar om sexualitet. Är feminismen, frihet från unkna könsroller, viktig? Ska människor ha samma skyldigheter och rättigheter, kunna kräva samma re-spekt, oavsett sexualitet? Kristdemokraterna tycker inte det. De är reaktionära och hamnar ständigt i bråk med mer frihetliga företrädare för borgerligheten.
Den svenska arbetarrörelsen har länge haft svårt med andra perspektiv än klass. Snack om orättvisor på grund av kön, etnicitet och sexualitet har viftats undan som petitesser i den stora klasskampens marginal.
Sprickan kring kön och sexualitet inom borgerligheten visar att högern har minst lika stora problem med människorättsperspektivet. Feminister som Ohlsson och gaykämpar som Federley har långt kvar innan borgerligheten har förstått vad de pratar om. Moralkonservatismen sitter djupt.
Högersprickan kring moralen kommer att djupna inför valet. Kristdemokraterna har usla opinionssiffror, de behöver visa att de är unika för att vinna röster. Då kommer homofobi och könskonservatism att bli en del av varumärket. Det är de sakerna, hur tragiskt det än kan verka, som utmärker kristdemokraterna.
Fredrick Federley kommer att önska livet ur kristdemokratin många gånger till.