Vårdval utan några väljare
Alla ska ha rätt att välja var man vill träffa doktorn, det har varit ett av de främsta argumenten för att införa en så kallad vårdvalsmodell i den svenska sjukvården. Först ut var man, som så ofta, i Stockholm.
Det uttalade syftet med reformen från 2008 – utöver att valfrihet sades ha ett egenvärde – har varit att öppna för fler privata vårdgivare i primärvården och på så sätt höja kvaliteten i vården.
Det är väl i sanningens namn de nya vårdgivarna som är gladast över reformen. Enligt en ny rapport från Uppsala universitet har vårdvalet förvisso ökat företagandet i vården och gett oss fler privata utförare, men idén om konkurrens som ett sätt att höja kvaliteten har floppat.
De svenska landstingen – som sedan tre år tillbaka måste erbjuda sina
patienter att fritt välja sin vårdcentral – klarar inte av att ge patienterna tillräckligt med information när de ska välja vård.
I rapporten sägs det att om konkurrensen mellan olika vårdgivare ska fungera måste patienterna få veta mer om behandlingsmetoder, resultat och andra kvalitetsaspekter.
Och, visst, det är ju inte lätt att göra ett val om man inte vet vad man har att välja mellan. Vårdföretagens egna påkostade broschyrer duger inte när det
inte finns några vettiga, centrala jämförelsetjänster.
Problemet med vårdvalet är ju annars att det inte är patienters behov som styr vårdutbudet. Valfriheten är viktig för vårdvalets vänner, men att se till att folk kan göra genomtänkta val har haft lägre prioritet.
Men alla de nya vårdentreprenörerna är säkert nöjda.