Tågstrejken handlar om ditt jobb också

De strejkande i Skåne har dragit en gräns.

Tågstrejken i södra och västra Sverige går in på sin andra vecka. Fackförbundet Seko och arbetsgivarorganisationen Almega kan fortfarande inte enas och om inget händer innan 17 juni kommer även personal på Kustpilen - som kör mellan Linköping, Kalmar, Västervik och Linköping - tas ut i strejk.

Vad är det de bråkar om egentligen?

Handlar inte bara om tåg

Arbetsgivaren Veolia vill av kostnadsskäl göra om heltidsanställningar till tim- och deltidsanställningar. Tågpersonal har fått veta att de kommer att få tvingas söka om sina tjänster, med sämre lön och sämre villkor.

Striden handlar alltså om en central maktfråga på svensk arbetsmarknad: den om otrygga anställningar.

För en sak ska vi ha klar för oss. Det som sker i Skåne handlar inte bara om tåg.

Allt färre svenskar har fasta jobb. Allt fler har olika former av otrygga jobb.  I december i fjol hade 680 000 svenskar en tidsbegränsad anställning. Det är 44 000 fler än i december 2012 och en ökning med sju procent på ett år.

Och det påverkar förstås de anställda, även om de inte jobbar på tåg.

Väljer alltid arbetet

I förra veckan skrev 27-årige Kristoffer Zetterström i Sydsvenska Dagbladet om sina arbetsvillkor som kommunanställd vikarie inom verksamheter för barn med funktionsnedsättning:

"Jag, liksom andra vikarier, tvingas leva med ovissheten att inte veta hur mycket arbete en månad kommer inbringa. Och så den där känslan av att aldrig riktigt våga prioritera bort en möjlighet till arbete för annat utan att riskera att till slut förlora verksamhetens intresse. [...] Jag tackar ja; jag vill ju att de ska fortsätta fråga. Konkurrensen med andra vikarier om de få möjligheterna till arbete gör att jag alltid väljer arbetet."

I samma tidning har journalisten Caroline Ferngren berättat hur hon överväger att lämna branschen på grund av otryggheten:

"De senaste fyra åren har jag försörjt mig som vikarie på olika skånska redaktioner. Kontrakten har i enstaka fall spänt över en eller två månader, men oftast en dag i taget - inhopp för sjuka eller lediga fastanställda. Denna arbetsform är ovärdig den svenska arbetsmarknaden", skriver hon.

Sverige bryter mot lagen

Pratar man med fackliga representanter, nästan oavsett vilken bransch de företräder, bekräftas bilden igen och igen. Vad det innebär att vara anställd håller på att förändras i grunden, otrygga arbetsförhållanden skapar otrygga liv för människor med säljjobb, som är undersköterskor eller jobbar inom restaurangnäringen eller tjänstesektorn.

Det är dags att vi börjar se sammanhangen och det bör oroa fler än fackförbunden. Men den framväxande otryggheten har sin hejarklack i vår regering. 2007 skapade man anställningsformen allmän visstidsanställning som gör det möjligt att visstidsanställa under längre perioder än förr.

I minst sju års tid har Sverige brutit mot EU:s lagstiftning kring visstidsanställningar. För ett år sedan hotade EU-kommissionen med att ta Sverige till EU-domstolen för att visstidsanställningar här kan avlösa varandra i åratal utan att en anställd erbjuds fast jobb.

Arbetsmarknaden förändras

Det här är vad tågstrejken handlar om. Inte några enskilda elakingar till chefer, utan om ett långsamt systemskifte. Tryggheten och rättigheterna försvinner, men ansvaret och skyldigheterna blir kvar.

Man kan hävda att prisen för strejken är hög,

Runt 76 000 reser dagligen med tågen från Köpenhamn via Malmö till Göteborg, Växjö, Kalmar, Karlskrona. Folk kan inte ta sig till jobbet och det är klart att det är stökigt.

Men de strejkande har dragit en gräns för hur långt arbetsgivarna kan gå. För det borde vi alla vara tacksamma.

Följ ämnen i artikeln