Hat i luften

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Riga Pride är inte som Stockholm Pride. I Stockholm jublar 350Ì´0;000 åskådare när prideparaden drar genom stan. I Riga stänger polisen in prideparaden i en park. Gatorna runt omkring är avspärrade och hundratals kravallpoliser vaktar stängslen. Utanför står högerextremister och religiösa fanatiker. De ropar skällsord och pekar finger.

17-åriga Elizabeth går i paraden. Hon ser stolt och glad ut men säger att det känns konstigt att vara instängd i parken. Hon känner sig som en fånge i en cell.

Behandlas som djur

Den känslan delas av nästan alla pridefirare jag talar med i Riga. Å ena sidan glädjen att det ändå blev en prideparad i år. Förra året stoppade de lokala myndigheterna paraden, rentav hetsade mot den. Motdemonstranterna kastade bajs och ägg. Å andra sidan pridefirarnas känsla att behandlas som djur i bur. Att stänga in prideparaden stämplar gayrörelsen som udda och konstig, ett säkerhetshot som inte kan röra sig ute bland vanligt folk.

Situationen för HBT-personer i Lettland är alarmerande. Lagarna ger dem inga rättigheter som sambos eller makar. Janis Smits från Lettlands första parti är ordförande i parlamentets människorättsutskott. Han har sagt att lagen som förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning borde heta ”lagstiftningen för sexuell perversion”. Säkerhetsföreskrifterna till pridefirarna är tydliga. Kyss inte varandra offentligt. Det kommer att uppfattas som en provokation.

Inte skämmas

Linda Freimane arrangerar Riga Pride och är en av Lettlands få öppna flator. Hon säger att utvecklingen går framåt. De senaste årens pridefiranden har gjort att politikernas attityd har mjuknat. Det är viktigt för dem att inte behöva skämmas inför andra EU-länder. Fler HBT-personer vågar vara öppna. Gayrörelsen jobbar mycket med att få folk att ”komma ut”. En undersökning visar att 88 procent av letterna tror att de aldrig har träffat någon homosexuell.

”Många HBT-personer gifter sig heterosexuellt för att hålla masken. Fatta vad svårt att leva så”, säger Freimane.

Pridefirandet pågår mellan kl 12 och 14. Då blir vi som varit i parken anvisade att bege oss till en särskild utgång. Där finns bussar som ska forsla oss bort från motdemonstranterna. Vid utgången står högerextremister. Adrenalinet och hatet ligger tungt i luften.

Gråter av chocken

Jag har vaga minnesbilder på grund av chocken, men detta är vad andra har berättat för mig: Högerextremister kastar kraftiga smällare mot pridefirarna. Jag blir omkullsprungen alternativt ramlar omkull av en smäll nära mig. Andra springer över mig. Någon leder mig in i en av bussarna, jag har skrapsår på armar och ben och gråter av chocken. När jag tittar upp ser jag ett tv-team som står lutat över mig. Jag försöker freda mig från kameror samtidigt som jag försöker ta reda på vad som egentligen har hänt.

Jag lämnar Riga med flyget som går till Stockholm kl 18.20. Kvar i Lettland finns flatorna och bögarna som är hotade men som kämpar ändå. Jag är full av beundran inför dem.

Åsa Petersen