Ojämlikhet handlar om du ska leva – eller dö
Fredrik Reinfeldt tycker inte att man ska prata om ojämlikhet och fattigdom. Åtminstone inte om människor som är fattiga i Sverige. Han tycker att man ska vara ”försiktig” med det, eftersom det i andra länder finns människor som är fattiga på riktigt. Allt detta fick vi veta i SVT:s senaste partiledardebatt.
Men det verkar inte som om svenska folket lyssnar på statsministern.
I förra veckan presenterade SVT en opinionsmätning som visar att 70 procent av svenskarna tycker att inkomstklyftorna mellan fattiga och rika bör minska.
Ja, tacka för det.
Även om Fredrik Reinfeldt vimsar om fattigdomen utanför landets gränser så fort han får en fråga om klyftor i Sverige så ser ju väljarna vad som händer:
Sverige är inte längre ett land med små klyftor. Från 1995 och fram till år 2010 föll vårt land från en första till en fjortonde plats i OECD:s statistik. År 1995 hade 3,7 procent av befolkningen en inkomst på mindre än hälften av medianinkomsten. År 2010 hade motsvarande siffra mer än fördubblats, till 9,1 procent.
Men Sverige är unikt. Vi sticker ut som det OECD-land där andelen fattiga ökat mest under 15 år. I SCB:s senaste siffror har var sjunde svensk så låga inkomster att den medför risk för fattigdom.
Det är en ökning med över 16 procent sedan 2008.
Samtidigt har Sverige fått kritik av FN:s barnfond för att vi tillåter barn att falla djupare i fattigdom än vad jämförbara länder gör.
Det finns anledning att känna ilska. Barn som växer upp i fattigdom får sämre hälsa, sämre skolresultat och utsätts ofta för våld.
Det visar bland annat rapporter och forskning från WHO och Karolinska institutet.
Spåren av fattigdom blir djupa, konsekvenserna bestående.
När SVT i veckan berättade att man i välbeställda Stockholmsförorten Danderyd lever i genomsnitt 4,2 år längre än i fattiga Vårby gård fick vi ytterligare en illustration av det.
Politiken gör skillnad. Alliansregeringen har gett skattesänkningar till folk med jobb och försämrat sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring för folk utan jobb. Den har medvetet omfördelat inkomster och låter fattiga och sjuka betala mer i skatt än rika.
Men om detta – den egna politiken och dess effekter – vill Fredrik Reinfeldt inte prata.
I hans värld är det fult att ens prata om klyftor och fattigdom.
Jo, jag vet att klyftorna sakta ökat i 30 års tid och att Socialdemokraterna fortfarande har mycket att bevisa när det kommer till att presentera en politik som snabbt kommer att vända utvecklingen.
Men vi måste ändå fråga oss om fyra år till med Fredrik Reinfeldt i Rosenbad kommer att minska livslängsdgapet mellan Vårby och Danderyd? Kommer mer allianspolitik att stänga glappet mellan fattig och rik?
Och därför måste vi rösta bort regeringen Reinfeldt i höst.