Alla använder sig av a-kassan – varje dag

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-12-28

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När riksdagen just före jul diskuterade arbetslöshetsförsäkringen sa kristdemokraten Désirée Pethrus Engström något jag funderat på sedan dess. Mitt i den irriterade debatten sa hon:

–?Vår målsättning är inte att människor ska använda arbetslöshetsförsäkringen, utan vår målsättning är att människor ska ha ett jobb.

Sannolikt försökte Pethrus Engström bara på ett lite olyckligt sätt säga det uppenbara, att den borgerliga politiken syftar till att skapa fler arbeten och lägre arbetslöshet. Vilken politiker skulle beskriva sin politik annorlunda?

Ändå satte hon, sannolikt oavsiktligt, fingret på något alldeles centralt i debatten om a-kassan. Vem är det egentligen som ”använder” arbetslöshetsförsäkringen?

Ytligt kan svaret vara enkelt. Det skulle i så fall till exempel kunna vara de 601?000 människor som under 2005 någon gång fick ersättning från sin a-kassa.

Säkert var det precis så Pethrus Engström tänkte. Den som är arbetslös ”använder” systemet, och bara just när hon eller han tar emot ersättning.

Ett annat sätt att besvara frågan skulle kunna vara att alla de 3,8 miljoner svenska löntagare och företagare som är medlemmar i någon a-kassa faktiskt använde försäkringen, och gjorde det varje dag.

Vinsten av att omfattas av en försäkring består ju nämligen inte bara av möjligheten att kräva ersättning den dag något inträffar. Den handlar minst lika mycket om att varje dag veta att det finns en säkerhet, om det oförutsedda skulle hända.

Så är det med våra försäkringar av bilen eller huset. Och så är det definitivt med försäkringen mot arbetslöshet.

Villkoren i a-kassan är långtifrån bara en fråga för den som är arbetslös.

De påverkar den enskildas vilja att våga en utbildning eller ett nytt jobb med utmanande arbetsuppgifter. Hur den som förlorat jobbet behandlas styr dessutom fackets möjligheter att gå med på och stödja förändringsprocesser.

När ersättningsnivåerna sänks och allt färre kan räkna med att få ut 80 procent av sin lön om de förlorar arbetet får kort sagt alla en anledning att vara mer försiktiga. Just därför lär frågan om a-kassan fortsätta att förfölja regeringen.

När a-kassan inte kan ”användas” för att skapa trygghet får var och en försöka åstadkomma det på egen hand.

Naturligtvis gäller resonemanget inte bara arbetslöshetsförsäkringen. Precis samma sak kan sägas om till exempel sjukförsäkringen. Den används inte främst av de sjukskrivna, utan av alla som går till jobbet medvetna om att det finns en försäkring den dagen sjukdomen slår till.

Målsättningen – för att åter tala med Pethrus Engströms ord – borde alltså inte vara att förhindra att människor använder trygghetssystemen. Den politiska målsättningen borde tvärtom vara att trygghetssystemen ska användas på rätt sätt, för att ge människor modet att möta förändringar och nya utmaningar.

Det förutsätter att vi alla inser att det behov av trygghet vi själva känner också gäller andra, och att vi är beredda att dela på riskerna.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln