Bildts lojaliteter

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Carl Bildts karriär som internationell affärsman har inte bara inneburit spekulationer i rysk gas och sudanesisk olja. Som Carl Hamilton häromdagen noterade i Aftonbladet har han dessutom i egenskap av ordförande i pr-firman Kreab fungerat som rådgivare och dörröppnare, till exempel åt den ryske affärsmannen Michail Fridman. Vid ett besök i Sverige eskorterades han till och med personligen av Carl Bildt till näringsdepartementet.

Nu är denne Fridman inte en helt okontroversiell person.

Hans företag, Alfa, befinner sig på kollisionskurs med Telia Sonera när det gäller två viktiga teleföretag. Turkiska Turkcell och ryska Megafon.

Megafons framtid är föremål för omfattande rättstvister. Frågan är vem som egentligen äger företaget, och vilken roll den ryske kommunikationsministern Leonid Reiman spelar. Fridmans bolag är en av parterna.

I Turkcell stoppade Fridman i sista stund en uppgörelse som skulle gjort Telia Sonera till huvudägare.

Möjligen är Fridman nu intresserad av att sälja, om han i gengäld kan räkna med att bli storägare i Telia Sonera. Är det den framtid Mats Odell (kd) tänkt sig för företaget?

Med det delstatliga Telia Sonera som motpart, eller tänkbar framtida samarbetspartner, har Michail Fridman med andra ord behov av goda kontakter i den svenska staten. Det gäller inte minst regeringen.

Precis detta har Carl Bildt (m) kunnat leverera.

Bakom den bild av kompetent styrelseproffs som Bildt velat ge av sin verksamhet i näringslivet går det att skymta ett annat mönster. Som försvarare av oljeutvinning i folkmordets Sudan och som affischpojke för investeringar i den ryska gas- och oljeindustrin har hans politiska kontakter och hans prestige varit värdefulla. Som dörröppnare för oligarker på Sverigebesök har de varit ovärderliga.

I debatten om de ryska optionerna har Carl Bildts försvarare beskrivit kritiken som ett försök att förbjuda näringslivsföreträdare att syssla med politik. Det är inget annat än trams.

Bildts karriär som affärsman har byggt på hans ställning som före detta politiker. Han har använt sin prestige för att försvara kontroversiella affärer och sitt kontaktnät för att öppna dörrar åt den som betalt. Det skiljer honom från de flesta direktörer. Bildt bytte rollen som politiker mot en plats i näringslivet. Ett byte han långtifrån är ensam om. Jan Nygren, Björn Rosengren och Erik Åsbrink är tre socialdemokratiska exempel.

Det är inte en okomplicerad förändring, särskilt inte om det som i fallet med den svenske utrikesministern handlar om moraliskt besvärliga affärer.

Riktigt besvärligt har det blivit när Bildt tar steget tillbaka in i politiken. Bildt ska inte bara vara med och fatta beslut om den svenska linjen i Sudan eller om Sveriges hållning till Gazproms stora pipeline genom Östersjön. Han ska dessutom vara med och bestämma Telia Soneras framtid.

Det är klart att vi är många som frågar oss var hans lojaliteter finns.

Ingvar Persson