Kvinnokroppen måste ut i ljuset
Det här är en spaning.
Kanske håller kvinnokroppen på att återupprättas.
I decennier har den manipulerats och stöpts om med hjälp av silikon och vassa rakblad. Men häromdagen läste jag Liv Strömquists bok om vulvan och tänk att kroppen kan vara så kul. ”Amen gå upp ur kryptan! Gå ut i solljuset!”
I helgen gick jag på Elisabeth Ubbes utställning om osynliga bröst och föll för tjejen som kör Harley-Davidson. Elisabeth berättade för mig att hon först tänkt fotografera modellen i spetsen för en grupp manliga mc-förare, men de tyckte att det var för kallt så hon fick köra ensam in i solnedgången. Modellen heter Pernilla och i bildtexten säger hon att hon är nöjd med sina bröst. ”När jag var tonåring fick jag alltid höra att jag hade en handfull bröst och det kändes bra.”
Det här är alltså bara en spaning, men faktum är att stadsteatrarna i både Stockholm och Malmö just nu visar pjäser om kvinnokroppen. Det gör mig glad för det är på tiden att den visas upp annat än under ett lakan i ”Paradise Hotel”.
Kvinnokroppen har så många fiffiga funktioner som unga kvinnor måste känna till.
Brösten är erogena, men kan också vara världens bästa matförråd. Nyfödda barn kan få lagom tempererad och näringsriktig mat på sekunden och för små barn handlar det om överlevnad så det brukar vara bråttom. De mammor som kan och vill amma ska inte behöva leta efter någon undanskymd amningsvrå i botten av ett köpcentrum.
Hon ska heller inte behöva hänga en amningsschal över bröstet. Den är det mest bisarra påfundet i modern tid. Varför ska små barn behöva äta i mörker? De har ju just kommit ut i ljuset.
Alltså, man ser ju inte ens bröstet eftersom barnet är i vägen. Den som blir provocerad av att det finns ett bröst där bakom ungen borde snarare fundera över sina egen sexualitet. Den som menar att amning är att jämställa med att dra fram snoppen har uppenbara problem.
Snoppen är att jämföra med vulvan och den sitter någon helt annan stans. För kvinnor har också ett kön även om många anser att hon är ihålig.
Liv Strömquist leder saken i bevis i sin bok ”Kunskapens frukt”. Kvinnan brukar beskrivas som just ett hål och långt därinne finns livmoder och äggstockar.
Men faktum är att kvinnan också har en vulva väl jämförbar med den beramade snoppen. Kvinnans yttre könsorgan syns dock sällan i beskrivningar av kvinnokroppen. Man osynliggör dem och frågan är vad unga tjejer ska tro.
Här citerar Strömquist psykologen Harriet Lerner: ”En beskrivning av de kvinnliga könsorganen som är så partiell och lätt att missförstå kan få varje tjej i puberteten att lägga sig på badrumsgolvet med en spegel och komma fram till att hon är vanskapt.”
I vår utseendefixerade samtid har kvinnor fått lära sig att de aldrig duger, så varför skulle de acceptera sina underliv? Ingen har berättat hur de ska se ut. I stället är det intimkirurgin som får lösa osäkerheten. För 16 000 kronor skär en plastikkirurg bort allt man vill dölja.
Observera nu att jag absolut är för operationer av framfall och förlossningsskador. Det är skönhetsoperationerna jag vänder mig emot och jag har dåligt samvete. Det är ju min generation som har fostrat dagens unga kvinnor och när vi var unga var kvinnokroppen självklar. Den var politisk. Då handlade det om fri abort, smärtfri förlossning, obligatorisk mammografiundersökning och kvinnors rätt att älska vem de ville.
Vi drömde om ett samhälle där all kropp och all kärlek skulle vara lika mycket värd.
Då läste vi Grupp 8:s bok om kvinnor och sex ”Några ord till min älskade – om du orkar lyssna”. I dag är visserligen sexet kvar (”Paradise Hotel”),
det är den fria kvinnokroppen som är borta. Den ligger under lakan, har retuscherats i biologiböckerna eller döljs under stora amningsschalar.
Jag vet inte om vi hade kunnat stoppa denna backlash, men vi borde ha försökt. Det är inte representationen i bolagsstyrelser som avgör unga kvinnors liv. Det är bra att Åsa Regnér nu får ansvar för jämställdheten, hon förstår det här och vet att kämpa för aborträtten, förlossningsvården och för en bättre hälsovård för alla
kvinnor.
Människors lika värde förutsätter att även kvinnor syns och får ta plats i såväl läroböcker som köpcentrum.
Kvinnan är ingen sämre sort, inte motsatsen till man, inte hålet som ska fyllas utan ”i sin egen rätt”, som Liv Strömquist skriver.
Hon är en del av min spaning. Kvinnokroppen får sin upprättelse, men det är inte tack vare min generation utan trots den.