Mörker utan politiska svar
I år har Fredrik Reinfeldt inte rest så mycket. Det brukar ju annars vara vad han återkommer till under sina, ja vi får väl säga traditionsenliga, jultal på Skansen.
I stället har han läst böcker. Sex stycken har det blivit, och alla är skrivna av författarparet Anders Roslund och Börge Hellström. Det är deckare.
En mörk beskrivning av Sverige som ställer alla som läser dem inför politiska utmaningar, enligt statsministern. Och sedan berättar han vad som står i böckerna, och hur likt det är verkligheten.
Han älskar det där, att referera och recensera samtiden. Ibland förleds man att tro att den moderata lösningen på alla samhällsproblem har blivit att beskriva dem från en scen.
Så då gör Reinfeldt det. Han berättar om sexköp, gängkriminalitet, människohandel, unga arga män, om utnyttjanden, grovt våld, skadegörelse.
Ibland hämtat ur deckare, ibland hämtat ur nyhetsinslag, ibland har han fått det berättat för sig.
Men var är Fredrik Reinfeldts politiska svar på att unga i Sverige inte ser någon annan framtid framför sig än som gängkriminell? Vad drar han för politiska konsekvenser av att unga män ser ”att vara värst” som sitt enda realistiska livsmål? Vad vill han göra?
Ja, hårdare straff ska det bli förstås – det är aldrig någon överraskning när moderater pratar om kriminalitet – men vad mer? Det räcker kanske inte bara med att ta bort samtycket för ungdomstjänst och förstärka nuvarande lagstiftning.
Vi vet att ett samhälle där klyftorna ökar också blir ett hårdare och tuffare samhälle. Ökad ojämlikhet och fler orättvisor skapar till slut konflikter. Människor utan framtidsutsikter och livschanser är desperata människor.
Om man vill veta hur statsministern vill se till att inga fler unga blir nattsvarta detaljer i hans jultal lämnas man helt tomhänt.