Det har gått fyrtio år och jag är förbannad

Eva Franchell

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Publicerad 2013-12-30

Vi kvinnor jobbar alltså gratis på jobbet för att sedan rusa hem till det oavlönade hemarbetet

Så läggs ännu ett för­bannat år till alla dem jag har.”

Min man tyckte att jag lät bitter när jag härom morgon­en kommenterade den annalk­an­de nyårsaftonen. Men jag är inte bitter. Snarare rejält irriterad.

På nyåret har det gått exakt 40 år sedan jag tog min journa­list­examen. Det var på den tid­en vi kvinnor gjorde mjuka socialreportage medan männen skrev om politik. Om jag intervjuade gamla och sjuka skrev mina manliga kolleger om pensioner och landstingspolitik.

Här på Aftonbladet tröttnade kvinnorna och skrev Dokumentet som handlade om den ojämlika tidningsvärlden. Om kvinnor som skrev om mat och barn för att sedan rusa hem för att laga mat till barnen.

Männen där­emot, de skrev om krig och politik. Sedan drog de ner till någon av krogarna i Klara för att kröka huvudena i småbitar. Det är ett under att det någonsin blev några nya krigskrönikor.

Men så där är det givetvis inte längre. Aftonbladet har numera en alkoholfri arbetsmiljö.

Könsskillnaderna består dock i tidningsvärlden. Vissa ämnen är fortfarande mer manliga, de värderas högre och det märks inte minst i lönekuverten.

Det har gått 40 år och Journalistförbundets statistik visar att man­liga journalister fort­farande tjänar mer än kvinnliga.

Arbetare, tjänste­män, ja i alla branscher tjänar män mer än kvinnor. I jäm­förelse med männen och utslaget över årets alla dagar jobbar kvinnor 58–59 dagar gratis, visar statistik från EU-kommissionen. Vi i Sverige, som normal brukar skryta om vår jämställdhet, ligger på EU-genomsnittet när det gäller jämställda löner.

Vi kvinnor jobbar alltså gratis på jobbet för att sedan rusa hem till det oavlönade hemarbetet. Ingenting har egentligen förändrats på 40 år och det är klart att man blir irriterad.

Jämställdhetsminister Maria Arnholm ser problemet och det är bra att hon nu låter Diskrimineringsombuds­mannen kartlägga våra löner. Frågan är bara till vilken nytta?

Det är arbetsmarknadens parter som ansvarar för lönebildningen och på ena sidan sitter det nästan helt manliga Svenskt näringsliv. På andra sidan sitter fackförbunden och en nyligen presenterad LO-rapport visar att männen domi­nerar även där.

I LO:s ledning, förbundens ledningar, avtalsrådet och bland förbundsavdelningarnas ordför­anden är männens makt intakt.

Även om tjänstemännen är något mer jämställda styr alltså en manlig dominans på arbetsmarknaden. Strax före jul förslog en grupp social­demokrater att Medlings­institutet bör ges ett tydligt uppdrag, att verka för jämställda löner.

Det kommer inte att gå av sig själv. Även om jag jobbar i 50 år kommer jag aldrig att uppleva jämställdhet på arbetsmarknaden och nej, jag är inte bitter. Däremot börjar jag bli verkligt förbannad.

Nu handlar det inte längre om mig utan om mina döttrar.