Fördomar om andra är en mäktig splittrande kraft
Lyckad integration kräver därför ett jämlikt samhälle
Vid mitten av 1800-talet var två svenskar av tusen födda i ett annat land. I dag är det två miljoner av tio och en halv. I Malmö är nästan hälften av invånarna invandrare.
Ja, Sverige har förändrats. Så många skyller landets problem på den stora förändringen. Och visst innebär det svårigheter av allehanda slag. Men också möjligheter!
I Laxå kommun, där fattigdom och brist hade bitit sig fast, beslöt sig kommunledningen för att ta emot många flyktingar. Genom bidrag från staten och genom tillflödet av ny ung arbetskraft har Laxå fått ett lyft. Vem talar om det?
Jo, i en ny bok med den lite torra titeln Samhällsorientering: För en hållbar integration (Komlitt) får man veta det, liksom om antalet utrikes födda.
Huvudförfattaren heter Mikael Stigendal, sociolog. Två kapitel har skrivits av statsvetaren Erik Amnå, om folkrörelsesverige och om den politiska demokratin. Det sägs att boken främst riktar sig till alla som arbetar med nyanlända, men vi är många fler som har nytta av den. Den ger inte någon glättad turistbild av landet utan borrar i problem som vi står inför idag.
Stigendal är specialist på integration och segregation – ämnen som verkligen präglar vår samtid. Han gör grundläggande påpekanden i ämnet. Integration är något som gäller alla och inte bara de nya svenskarna. Det är till exempel ett växande problem att vi får en alltmer isolerad ekonomisk överklass, inom vilken flertalet förskansar sig i sina stora villor i Djursholm och Östermalm, Hovås, Örgryte och Limhamn. Deras barn lär sig förstå att de är något förmer än vanliga människor.
Men ju mer sverigedemokratiska känslor får fäste och sprider sig till allt fler försvåras också integrationen. Fördomar om andra människor är en mäktig splittrande kraft.
Målet med integration bör däremot vara att skapa en genuin vi-känsla, inte att göra oss likadana som genom assimilering. Olikhet kan i ett integrerat samhälle tvärtom skapa ett slags nyfikenhet inför det främmande.
En sådan integration är inte möjlig om vi inte samtidigt skapar ett jämlikare samhälle. Ett växande hinder för en positiv utveckling är den numera helt dominerande uppfattningen om vad livet går ut på. Samhället, skriver Stigendal, framställs ”som ett gigantiskt varuhus med ett närmast gränslöst utbud”. Med pengar kan man uppnå allt som gör livet värt att leva. Men hungern efter pengar kan göra människor till monster. Är inte hungern efter rikedom och lyx den viktigaste drivkraften för gängkriminaliteten?
Leva ett liv i överflöd eller dö. Tänk er ett samhälle där måttfullheten är ett dominerande ideal. Det är min utopi.