Brown brinner för de fattiga
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-06
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Pär Nuder börjar med att läxa upp åhörarna på socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Almedalen. Samma vecka som människor världen över kräver solidaritet med de fattiga i utvecklingsländerna, samlas den svenska politiska och journalistiska eliten på Gotland. Men inte ett enda seminarium handlar om de globala orättvisorna!
”Säger inte det något om Sverige?” undrar Nuder retoriskt.
Sedan lämnar han ordet till Gordon Brown, Storbritanniens framgångsrike finansminister och Tony Blairs efterträdare. Brown är arkitekten bakom de radikala förslag som Storbritannien driver på G 8-mötet i Skottland. IMF, Internationella valutafonden, ska sälja delar av sin guldreserv för att kunna skriva av de fattigaste ländernas skulder. Skuldavskrivningarna ska inte villkoras med privatiseringar och avregleringar. Villkoren ska i stället vara kamp mot fattigdom och korruption och respekt för mänskliga rättigheter.
Brown höjer temperaturen i den redan svettiga seminarielokalen. Det råder ingen tvekan om att han brinner för världens fattiga: oavsett om de lever i Tanzania eller i Storbritannien.
”Vi måste bedriva en politik som rustar människor för globaliseringen”, säger Brown. Han återkommer gång på gång till barnen och till deras behov av utbildning. Vi får inte slösa bort potentialen hos ett enda barn, varken i västvärlden eller i utvecklingsländerna.
Länder som Sverige och Storbritannien kan bara hävda sig i globaliseringens tidevarv om vi satsar på vår kreativitet och vårt intellekt, poängterar Brown. Då måste även de fattigaste få drägliga villkor. Under Browns tid som finansminister har antalet fattiga barnfamiljer i Storbritannien minskat från fyra miljoner till en miljon. De har bland annat fått förmånliga skatteavdrag.
Bistånd, skuldavskrivningar och handel behövs för flickan i Tanzanias skull, hon som drömmer om att bli läkare för att hjälpa sin bror som dör i aids men som inte har råd att utbilda sig.
”Om vi inte snabbar oss kommer det att dröja 100 år innan alla barn får gå i skola. Fri utbildning och fri sjukvård måste vara nästa steg i strategin för utvecklingsländerna. Varje barn är särskilt och förtjänar att leva bra. Det är uppgiften för socialdemokratin i vår tid”, säger Brown.
Även Helle Thorning-Schmidt, ny socialdemokratisk partiledare i Danmark, talar om behovet av utbildning åt alla. ”Det är ett problem att de smartaste fattigaste barnen inte utbildar sig ens lika mycket som de dummaste rika”, säger hon.
Västvärlden och utvecklingsländerna antas ofta leva i motsättning: det som gynnar den ena missgynnar den andra. Brown lyckas avliva den myten: han får oss att se att människor självklart har samma behov och borde ha samma rätt, överallt. Det som är bra där borta är också bra här hemma, oavsett var hemmet är.
Pär Nuder säger att Sverige ställer sig bakom Storbritanniens krav på G 8-mötet. Han nickar jakande när Gordon Brown pratar. Plötsligt förmedlar socialdemokratin den radikalitet som så många, så länge har längtat efter.