Vården är en kroniker i kris
Varje sommar så kommer den: vårdkrisen. Det vankas semester och då saknas sjuksköterskor.
Tidningarna skriver, vi får höra hur personalbristen drabbar patienterna, men efter sommaren är det som om inget har hänt. Vi går vidare, det blir sommar igen.
Men nu kommer det snart vara sommar året om. Nej, det handlar inte om några klimatförändringar.
Permanent personalbrist
I går kunde Svenska Dagbladet berätta att personalbristen i svensk sjukvård har blivit permanent. Det är facket Vårdförbundet som varnar för att vården håller på att få en sommarsituation året om.
Upp emot 500 sjuksköterskor saknas på de stockholmska akutsjukhusen och allra värst är det på Karolinska i Huddinge och Solna.
Över hela Stockholmsområdet märks vårdkrisen genom stängda vårdplatser, överbeläggningar, långa väntetider och uppskjutna behandlingar.
Bilden gäller förvisso bara akutvården i Stockholm, men är ändå en vårdpolitisk varningssignal giltig för hela landet.
”Det är alarmerande”
Nyligen anmälde sjuksköterskorna på vårdcentralen i värmländska Eda sin arbetsgivare på grund av ständig
underbemanning. I Göteborg flyr sjuksköterskor från Sahlgrenska Universitetssjukhuset på grund av usla löner och arbetsmiljö.
– Det är ju bara tack vare att personalen är så lojal som det fungerar. Men nu märker vi att nya sjuksköterskor vill sluta redan efter ett par år. De ser ingen framtid i yrket, det är alarmerande, säger Vårdförbundets Maria Winsnes till SvD.
Alarmerande var ordet.
År 2030 kommer det saknas 30 000 sjuksköterskor, enlig SCB. Andra prognoser spår att 100 000 nyanställningar krävs för att vården alls ska fungera om 20 år.
Om detta talas det sällan. Politikerordet för dagen är ”effektivisering”. Det betyder oftast prispress, minskade resurser, indragna vårdplatser och färre anställda.
Men sjukvården behöver pengar – pengar för att skapa nya vårdplatser, höja löner och att nyanställa. Men först krävs, förstås, en ny politisk inriktning.