Krigsherrarna återtar Kabul
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Den civiliserade världen, USA och Afghanistan har en gemensam uppgift, nämligen att gemensamt bekämpa fundamentalismen. Annars blir Afghanistan ett centrum för knarkhandel, smuggling och terrorism”. Så sa den sovjetstödde, afghanske presidenten Najibullah i sin sista intervju. Han mördades bestialiskt av talibanerna, så snart de erövrat Kabul l996.
Striderna om huvudstaden har alltid varit blodiga. Under 90-talets tidiga år beräknas 50 000 människor ha dödats. Offer för strider mellan de olika krigsherrarnas arméer. De feodala härskarna var bland andra Massoud, Dostum, Hekmatayar och presidenten Rabbani. En tredjedel av miljonstaden förvandlades till ruiner.
Nu har dessa mördare, heroinhandlare och förbrytare mot människorätt (Massoud saknas. Mördad 9 september) återtagit Kabul med hjälp av amerikanska bombplan och säkert också av lokala härskare, som snabbt anpassat sig till det här krigets väntade segrare. Rapporter berättar om begränsade mord på motståndare, systematisk misshandel och om summariska avrättningar.
1992 när Najibullah störtades hade FN inte förmått bygga en fredsplan för Afghanistan. Villkoren är de samma den här gången. Utkast föreligger. Säkerhetsrådets permanenta medlemmar har i vagt samförstånd med Afghanistans grannländer lovat en provisorisk regering, ”bred, multietnisk och helt representativ för det afghanska folket”. Inget konkretare än så. Inget löfte om FN-övervakning. Inte ens gamle kung Zahir Shah mobiliseras. Grannländerna är oense. FN vill inte sända trupper och administration innan en politisk fredsplan föreligger. I bästa fall kan krigsutvecklingen underlätta hjälpsändningar och humanitärt stöd.
Krigsentusiasmen har vägt betydligt tyngre än politiken. Därför står Norra alliansens krigsherrar redan i Kabul. Världens politiska ledare är samlade i FN, något överrumplade av händelseförloppet. Den naturliga tillfredsställelsen över talibanernas förestående fall skuggas av världsamfundets villrådighet och av att mördarbandet från norra alliansen väntar på belöning.
Kriget mot talibanerna tycks leda till snabb seger. Däremot ligger freden långt borta, liksom förintandet av bin Ladin och al-Qaida. Huvudmålet var väl ändå att dessa skulle bombas sönder eller slåss ut.
Norra alliansen hälsades med viss entusiasm i Kabul, ungefär som när talibanerna, förbluffande snabbt och motståndslöst, gick in i huvudstaden för fem år sedan.