I Sverige är Kants idé politiskt sprängstoff

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Frågan om plikt och moral känns plötsligt svidande aktuell

helskärm

Minns ni Immanuel Kant, den tyske filo­sofen?

Kant levde på 1700-talet, i dåtidens Königsberg, nuvarande Kaliningrad. Han är känd för sitt kategoriska imperativ: ”Handla bara enligt den maxim som kan gälla som allmän lag”.

Kants idé var att människan har förmåga att handla förnuftigt, med hänsyn till andra. Det ligger i människans natur att sträva efter egen lycka, menade Kant. Men vi kan också överskrida våra egenintressen. Vi kan handla moraliskt.

I dag är Kant ingen filosof på ­modet. Hans pliktmoral skorrar illa mot marknadsliberalismen. Men kanske kan han få en renässans?

Höstens skandaler på offentlighetens marknader har skakat om i folkhemmet. Att tågen står stilla på spåren väcker irritation och vrede. Att skolresultaten sjunker skapar bekymrad ­debatt. Men när värnlösa äldre far illa, då är måttet rågat. ­Frågan om plikt och moral känns plötsligt svidande ­aktuell.

Vi lever i en tid när idén om egenintresset som mänsklig drivkraft har en all time high. Vart vi än vänder oss möts vi av idén att människor drivs av egenintresse – och bara egen­intresse. Och politiken formas därefter.

Vinstintresse och egennytta är samhällets viktigaste drivkrafter, enligt marknadsfilosofin.  De måste ges spelrum. Alla ska ha full frihet att maximera sin materiella egennytta, som företagare och konsumenter.

Mindre ofta talas det om hur idén om egenintresset begränsar frihet och handlingsutrymme. För om alla drivs av egen­intresse, då kan ju ingen lita på någon. Och om ingen kan lita på någon, då krävs ständig styrning och kontroll.

Där har vi hamnat i Sverige i dag. I ett land där konsumenterna inte vågar lita på välfärdsföretagen. I ett land där politik­erna inte vågar lita på att offentliganställda gör sitt jobb.

Vi snärjs snart alla i topp­styrda system, där varje belöning – i form av lön, bonus eller resurser – måste kopplas till mål och prestation. I ett system där ­varje skyldighet måste regleras i avtal och kontrakt. Och resultatet blir inte framgångsrikt. Långt därifrån.

Kants stora poäng var att ­inget samhälle kan fungera med bara egenintresset som norm.

I Sverige är det politiskt sprängstoff. 

Om människan har förmåga att handla moraliskt, då bör vi ta till vara på den förmågan, ­inte tvinga människor in i system som präglas av ensidiga ­ekonomiska incitament och ­detaljkontroll.

Och vi bör befria offentlig­heten från de vinstintressen, som gör det svårare att fatta beslut efter omdöme och förnuft.

Lena Sommestad