Vad tror Olofsson de gör på Hisingen?

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-27

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Zimbabwe går till val i dag. Ett groteskt skådespel. Robert Mugabe, som redan förlorat, har med hugg och slag försäkrat sitt återval.

Jag besökte Harare någon gång i mitten av 1980-talet. Då, i skuggan av apartheid, framstod landet som ett afrikanskt hopp. Tecknen fanns redan då – som planerna på en enpartistat – men också något annat. Ett samhälle som fungerade. Efter kriget hade befrielsen trots allt kommit, och tron på framtiden

Om det inte vore för brutaliteten och våldet skulle det nästan finnas något rörande över det som händer nu. En åldrad diktator, möjligen sinnessjuk, håller val för att få folkets kärlek bekräftad. En kärlek han tycker sig ha förtjänat i kampen för landets frihet.

Vad diktatorn inte kan förstå är att om denna kärlek någonsin funnits är den sedan länge utplånad av korruption, nepotism och allmänt vanstyre. Kvar finns bara förakt, bitterhet, och snart också uppgivenhet.

Det är befrielsekamp baklänges. En tragedi.

Mats Odell, denne nestor när det gäller politisk arrogans, har slagit till i veckan. Mannen bakom Carnegieaffären och andra kritiserade utförsäljningar tycker att svenskarna är dåliga på att hålla i sina pengar.

Ekonomiska bekymmer beror minsann inte alltid på dåliga inkomster, slår ministern fast i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Ensamstående föräldrar, fattiga pensionärer och ungdomar som kämpar med tillfälliga jobb ska med andra ord inte gnälla. Det är bara att vända på slantarna.

Jag förmodar att Odell därmed tycker sig ha undanröjt själva grunden för krav på jämlikhet och minskade klyftor.

Odell erbjuder annan bot. På hans uppdrag leder Finansinspektionen en satsning på ”privatekonomisk folkbildning”. Nu ska det arbetet intensifieras, med en hem-

sida med utbildningsmaterial om privatekonomi och finansiella tjänster.

Och sidans namn? Den heter ”www.finanskunskap.se”.

Lyckoslanten är som bekant redan upptaget.

Det är bara en dryg vecka sedan Saab i Trollhättan fick beskedet att nästa generations Saab 9-3 ska byggas i Sverige. Det är en vacker historia, med något av sagans dramaturgi. Nederlag som vänds till seger och ärligt arbete som till slut får sin lön.

Jag skulle gärna ha berättat den, särskilt som det också går att läsa in en liten insikt om att miljöproblemen måste påverka bilmarknaden.

Sedan meddelade ledningen på Volvo att produktionen skulle stoppas vid lunch i onsdags. Nya besked, det största industrivarslet på åratal. Tvåtusen jobb kan komma att försvinna.

”Volvo står inför sin värsta kris någonsin”, skrev Dagens Arbetes Harald Gatu redan för en månad sedan. Nu har den insikten nått första-

sidornas rubrikmakare.

På näringsdepartementet härskar dock av allt att döma ett upphöjt lugn.

En sommarmunter Maud Olofsson förklarade käckt att Volvo måste möta ”kundernas krav på mindre bilar, energisnåla bilar och bilar som går på andra bränslen”.

Vad tror näringsministern att de håller på med på Hisingen? Konstruerar bilar för sitt höga nöjes skull, utan att fundera på marknadens krav eller världshandelns villkor.

Att förändra teknik och modellprogram hos en biltillverkare är inte samma sak som att diskutera årets sortiment på hemslöjden i Västerbotten.

Det skulle kännas tryggare om vi hade en näringsminister som förstod det.

Följ ämnen i artikeln