En hyllning till dagordningen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag lyssnade på ett anförande av Alice Bah Kunke för ett tag sen. Hon hyllade dagordningen i det svenska föreningslivet.

Inte energin i folkrörelserna.

Inte eldsjälarna.

Dagordningen.

Det var ett mycket upplyftande anförande.

Hon pekade nämligen på något viktigt i svenskt föreningsliv: dess förmåga att skola människor i demokratiskt deltagande. Energi, eldsjälar och aktivitet kan i många fall vara ett direkt utfall av den skolningen. När människor känner att de får vara med och fatta beslut, när de får egenmakt, ser de demokratins möjligheter och vill ha mer inflytande, mer makt, mer folkrörelse.

Jag tänkte på Alice Bah Kunke när jag läste Expressens ledare om de politiska ungdomsförbunden nyligen. Expressen skrev ut dem ur historien, ansåg att de spelat ut sin roll och hindrade ungdomar från verklig makt i stället för att öka deras inflytande.

Jag inser att ungdomsförbunden har stora problem. Medlemstalen faller, de uppfattas allt mer som utbildningsanstalter för politiska broilers, allt mindre som de folkrörelser de ofta själva identifierar sig som. Interna konflikter blir ofta viktigare än det politiska och folkbildande uppdraget.

Men spelat ut sin roll? Det tror jag inte.

Själv var jag med i SSU. Därifrån fick jag med mig nästan allt jag kan om föreningsarbete, dagordningar, mötesteknik och vad som får människor att engagera sig politiskt. Kunskaper som blivit extremt användbara när jag senare engagerat mig i andra frivilligorganisationer.

Alice Bah Kunke drog slutsatsen att man ska sluta prata om nya mötesformer och roligare verksamhet. Verksamheten blir rolig om man får vara med om något meningsfullt.

Demokratiutredningen var för några år sedan inne på samma linje. Forskaren Mats Trondman skrev att människor inte engagerar sig för att få gå på roliga möten, däremot kan det vara roligt att vara med och bestämma.

Därför blir jag upprymd av den i går avslutade SSU-kongressens krav på sex timmars arbetsdag. Inte för att jag nödvändigtvis delar uppfattningen. Jag tror att ett modernt arbetsliv kräver andra saker.

Men flera hundra unga socialdemokrater, mellan typ 15 och 25 år, har samlats på en och samma plats, följt en dagordning, fattat ett beslut och kommit fram till att arbetstiden bör sänkas. Det är folkbildning, även om besluten inte alltid blir de bästa.

Jag hoppas att de driver frågan vidare. Och att de driver på för att kommunerna ska gå före, som till exempel Växjö gjorde för några år sedan.

Vi journalister har en tendens att bara titta på folkrörelsernas centrala arbete, och definiera det som politik. I praktiken är det mer praktiskt. I det lokala arbetet kan ungdomsförbunden, när de fungerar väl, visa att de inte bara är en del av det politiska systemet. Att de har en verksamhet utanför parlamenten.

Jag kanske är naiv, men jag tror på ungdomsförbunden. De har sakta men säkert blivit svagare, men borde ha en uppgift att fylla.