Europas verkliga kris är nationalism

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

9 NOVEMBER 2011. Eurokrisen

I skuggan av den ekonomiska krisen riskerar ett nytt Europa växa fram. Där hopplöshet och politikerförakt dominerar. Där nationalismen är på väg tillbaka och islam är fienden.

Det farligaste med eurokrisen är inte de trasiga ekonomierna – utan de trasiga människorna.

10 000 högerextremister

”Den digitala populismens nya ansikte” är en unik undersökning som presenterades i förrgår. Den brittiska tankesmedjan Demos har frågat över 10 000 högerextremister i hela Europa hur de ser på samhällsutvecklingen.

Demos har sökt upp aktivisterna i sin hemmiljö, de sociala medierna, och försöker analysera den nya högern utifrån hur aktörerna själva resonerar. De finns i första hand på nätet, även om de röstar samt demonstrerar och engagerar sig på andra sätt ibland.

Rörelsen spänner från slagskämpar i English Defence League till etablerade politiker som Geert Wilders i Nederländerna eller Jimmie Åkesson i Sverige.

Medlemmarna saknar förtroende för politiker och rättssystem. De röstar, men tror samtidigt inte deras röst förändrar något. Främst består de av unga män, bara en fjärdedel är kvinnor. Två tredjedelar av nätaktivisterna är under 30 år.

Det är en digital, gränsöverskrid­ande rörelse, som paradoxalt nog vill återupprätta just gränser. En international av människor som hatar utlänningar.

Borde vara vaccinerade

Europeisk högerextremism består av flera olika tendenser och rörelser och det är alltid en risk att generalisera. Men det finns en förhållandevis stor grupp ­i Europa som oroar sig för att deras ­nationella identitet är på väg att försvinna. De är rädda för europeisk integration och globalisering.

Man kan tycka att vi borde vara ­vaccinerade.

Europa har sett nationalism förr, den har lett till krig och folkmord på vår egen kontinent. Europa borde veta bättre.

Men så verkar det inte vara.

Riskerar social explosion

I de stora underskottens tid sägs det ofta hur viktigt det är att återupprätta marknadens förtroende för Europa och Europas länder. Men människors förtroende är viktigare. Särskilt ungdomars. Men Europas politiker verkar inte bry sig.

Hittills har den ekonomiska krisen hanterats på ett sätt som ökat klyftorna och ställt stora grupper helt utanför samhället. Värst är effekterna av stålbadspolitiken i Grekland. Där har 400 000 människor förlorat jobbet på ett år. En fjärdedel av befolkningen ­lever nu i fattigdom.

Vilka länder kommer härnäst? Vad händer i Italien efter Berlusconi?

Det är som ett skolboksexempel på hur man inte bör hantera människor om man vill undvika en social explosion.

Och i Europas garderob står stövlarna redan putsade.