Wanja Lundby-Wedin håller liv i politiken
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-06
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Wanja Lundby-Wedin rör sig hemtamt bland undersköterskorna på Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset, undersköterska som hon själv är. Hon kom till Södersjukhuset första gången 1972, som elev på operationen.
”I vanliga fall är jag här för att lyssna, det måste man göra som LO-ordförande. Nu kommer jag hit för att jag har något att säga inför valet”, säger Wanja Lundby-Wedin i fikarummen.
Hon talar om vikten av att rösta, oavsett vad man röstar på: ”När man röstar är enda gången som man säkert vet att allas röster är exakt lika mycket värda. Att rösta är ett ansvar man har i en demokrati.”
Hon vill lyfta fram skillnaderna mellan alternativen i valet nästa vecka: ”Jag skräms av statsvetare som säger att det inte skiljer så mycket mellan vänster och höger. De är inte mycket till statsvetare.”
Wanja Lundby-Wedin ser tydliga faror med en borgerlig regering. Det handlar om rätten till heltid, som alliansen inte är intresserad av. Det handlar om avgifterna till a-kassan, som en borgerlig regering skulle höja med mellan 300 och 400 kr i månaden.
Framför allt handlar det om risken för lägre löner. Alliansens sänkning av ersättningsnivån i a-kassan pressar fram en låglönemarknad. Hur ska facket kunna hålla uppe de lägsta lönerna om reglerna i a-kassan tvingar arbetslösa att ta jobb med mycket lägre löner än de hade innan de förlorade jobbet?
Till undersköterskorna på Sterilcentralen på Karolinska sjukhuset säger Wanja Lundby-Wedin att LO prioriterar jämställda löner. ”Det innebär att fackförbund som Byggnads måste komma överens med fackförbund som Kommunal om att kvinnorna ska gå först.”
Valtemperaturen är det lite si och så med. ”Pratar ni politik på jobbet?” frågar Wanja undersköterskorna. Några svarar ”Nej, politik är privat”. Andra säger med självklarhet ”Ja, det gör vi”.
Spontant kommer frågor om tandvården. ”Det talas om att tänderna inte får bli en klassfråga. Men de är ju redan det! Vi ser det på patienterna och vi ser det på varandra”, säger en undersköterska.
En annan tycker att socialdemokraternas tandvårdsreform kommer för sent. ”Socialdemokraterna har redan haft makten i tolv år. Varför gör de inget förrän nu?”
Det där med att tandvårdsreformen skulle vara Göran Perssons egen lilla baby, ointressant för andra, finns det inga belägg för. Åtminstone inte här. LO har länge krävt billigare tandvård.
På bussen mellan sjukhusen (LO-ordföranden åker helst kommunalt) säger Wanja Lundby-Wedin att hon oroas av den politiska tystnaden på många arbetsplatser.
”Det är som om vi undviker konfliktytor. Politiken är en sådan. Men om vi inte pratar politik på jobbet, var ska vi då göra det? Förut möttes folk på biblioteket och i affären. Nu möts vi mest på jobbet, sedan far vi åt alla möjliga håll. Det behövs mer folkbildning som sätter fart på de politiska samtalen på arbetsplatserna. Som kan få oss att skapa en gemensam värdegrund.”
Under tiden gör Wanja Lundby-Wedin vad hon kan för att hålla liv i politiken. Den som ändå hela tiden finns där under ytan.