Känner mig sällan trygg med väktare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-02-03
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag förstår ju att jag inte kan skriva den här texten utan att nämna SSU-ordföranden Anna Sjödin och bråket på den sunkiga Stockholmskrogen Crazy Horse. Jag vet bara inte var jag ska börja. Och var jag ska sluta.
Anna Sjödin är blåslagen. Krogvakten har inte en skråma. Båda anklagar varandra för övervåld. Anna Sjödin säger att vakten har kallat henne ”jävla hora”. Vakten säger att Anna Sjödin har kallat henne ”jävla svartskalle”.
Anna Sjödin nekar så klart. Jag hoppas innerligt att hon talar sanning. Rasistiska tillmälen ska inte ens finnas i en SSU-ordförandes vokabulär.
Krogvakter ska naturligtvis inte heller säga ”jävla hora”. Här kommer vi in på något intressant, alltså Anna Sjödins kön. Jag undrar om domen över hennes alkoholintag hade blivit lika hård om hon hade varit man. Det finns liksom något extra skandalöst över en kvinna som är full och hamnar i trubbel.
Sedan detta med väktarvåldet. Jag kan ärligt säga att jag sällan känner mig trygg med väktare. Berättelserna om övervåld är bara för många och för detaljerade. Om en väktare bad mig lämna en krog (har ännu inte hänt, peppar peppar) skulle jag genast göra det. Oavsett om han hade rätt i att göra det eller inte. Jag skulle vara livrädd för att få stryk.
Snacka om skräckvälde. Vakterna behövs på krogen. Ibland behövs till och med deras hårda nypor. Men ofta skapar deras hårda attityd mer konflikter än de löser. Makt måste man vara ödmjuk inför. Också om man har den som väktare.
Kristdemokraterna vill införa familjestationer i varje kommun, med ”supernannies” som gör hembesök.
”Vi har tittat lite för mycket på tv, helt enkelt, men idén är god”, säger vice partiordförande Maria Larsson till TT.
Det är ärligt talat det roligaste jag har hört sedan jag konfirmerades. Och jag som inte ens är konfirmerad.
Plötsligt har kristdemokraterna kommit på att det där med att leva i familj, det kanske inte är så himla enkelt. Annars andas ju kristdemokraternas dagismotstånd och vurm för vårdnadsbidrag att föräldraskap är det enklaste som finns i hela världen. Mammor och pappor är bättre än alla pedagoger tillsammans bara för att de är biologiska föräldrar (andra familjekonstellationer än de rent biologiska har kristdemokraterna som bekant lite svårt för).
Jag kan tipsa Maria Larsson om en sak. Dagis. Där finns barnskötare och förskollärare, proffs på barnuppfostran som gärna hjälper ansträngda föräldrar. Fast det kanske inte duger för kristdemokraterna? De kanske hellre anställer egna moralkonservativa ”supernannies” som lär barnen att mor ror och far är rar och att inte leva i synd?
Någon sådan kommer inte över min tröskel om jag blir mamma.
Josef Fares fick ingen guldbagge för sin underbara film ”Zozo”. Det är skandal. Fares självbiografiska port-rätt av flyktingpojken från Libanon landade mitt i den brinnande debatten om flyktingamnestin. Ingen som såg filmen kunde värja sig inför flyktingbarnens svåra situation. Med Zozos svarta lockar på näthinnan var det bara att kapitulera. Självklart måste flyktingpolitiken vara human.
SVT:s nya dokusåpa ”Toppkandidaterna” är hur töntig som helst. Ett gäng politiska karikatyrer, Parasto verkar smartast så här långt, ska drillas in i politikerrollen. Men SVT har fått dem att lova att inte ställa upp för något parti i valet 2006. Snacka om att public service-tv sänker sin egen idé. En överpretto dokusåpa som inte får fortsätta i verkligheten.
Helt poänglöst.