Hägglunds nubb – en grundbult

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-08

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Beskedet att salladsbaren Wild’n Fresh är till salu har fått både Maud Olofsson och Göran Hägglund att gå i taket. Med ett språkbruk värdigt sin föregångare deklarerade Hägglund att ”facket tagit i med slägga för att ta sig an en nubb”. Olofsson uppmanade myndigt facket att ”fundera” över proportionaliteten i blockaden.

De båda ministrarnas utspel kan avfärdas som spontana utbrott mot bättre vetande.

De kan också uppfattas som ett angrepp på de principer som styr svensk arbetsmarknad.

Arbetsmarknadens parter reglerar själva villkoren i arbetslivet. Statliga regler begränsas till ett minimum, och de som ändå måste finnas kan i de flesta fall förändras genom avtal. Det är den svenska modellen.

Självfallet betyder det inte stillsam harmoni, men motsättningar hanteras i ett etablerat system av förhandlingar. Tusentals frågor som annars skulle leda till svåra juridiska processer avgörs varje dag av arbetsgivare och fack, en bråkdel hamnar i Arbetsdomstolen. Och det sker under fredsplikt.

Medlingsinstitutet redovisade häromdagen statistiken för förra året. Sammanlagt förlorades knappt 2?000 arbetsdagar i konflikter. Merparten i två politiska protester, syndikalisternas mot försämringar av a-kassan och Hamnarbetarförbundets aktion mot ett EU-direktiv.

Tre vilda strejker kostade tillsammans 40 arbetsdagar. I praktiken ingenting.

Modellen fungerar.

Den ”nubb” Hägglund menar att Hotell- och restaurangfacket givit sig på?–?kravet om ett kollektivavtal?–?är själva inträdesbiljetten i systemet.

Snarare en grundbult, med Hägglunds lite tekniska bildspråk.

Blockaden i Göteborg kan inte ses isolerat. Den är en olycklig men kanske oundviklig konsekvens av att Hotell- och restaurangfacket i Göteborg gjort sitt jobb, nämligen ställt krav på avtal. På den punkten har fackföreningsrörelsen på andra håll underlåtenhetssynder att svara för. Bara i restaurangbranschen saknar upp till en tredjedel av krogarna kollektivavtal.

Ingen önskar konflikter. Ändå lär både Hägglund och Olofsson få vänja sig om de vill att parterna ska behålla sin auktoritet, och ­skälen är flera.

Arbetsgivarnas organisationer sviktar i sin lojalitet mot systemet. På något annat sätt kan knappast signalerna från Svenskt Näringsliv tolkas. I praktiken uppmanar de företag att vägra skriva på avtal.

Branscher där avtal varit en självklarhet har dessutom avreglerats. Att Kommunal tvingats varsla om konflikt mot flera företag i omsorgsbranschen är en signal om kommande problem.

Delar av arbetsmarknaden faller dessutom utanför det rättsliga system kollektivavtalen i praktiken skapar, eftersom alltför få omfattas av avtal. Precis det Hotell- och restaurangfacket försöker komma åt.

Kravet på ”proportionalitet” innebär att en domstol ska kunna hindra facket att effektivt ställa krav. För de anställda på till exempel restauranger, en bransch med många små arbetsgivare och snabb personalomsättning, skulle det ofta innebära fritt fram för lönedumpning.

För den svenska arbetsmarknadsmodellen vore det slutet.

”En nubb”, säger Hägglund.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln