Pensionärer viktigare än Åkessons apspel
Det är två stora saker som händer i svensk politik just nu. Den ena pratar vi väldigt mycket om. Den andra är nästan glömd.
Det första är att Alliansen kollapsar. KD och M gjorde i veckan gemensam sak med Jimmie Åkesson och röstade för misstroende mot försvarsminister Peter Hultqvist. Liberalerna och Centerpartiet sansade sig och gjorde tvärtom.
Detta är historiskt, och slutpunkten i sagan om Alliansen.
Den andra stora berättelsen handlar om något helt annat. Det är att socialdemokraterna har börjat genomdriva socialdemokratisk politik.
Det har inte hänt på 11 år. Åtta med Reinfeldt och tre med Löfven, om man vill vara lite elak.
Jag tänker ofta på Stefan Löfvens presskonferens, den i somras när IT-skandalen blåste som hårdast. Statsministern valde att sparka två ministrar för att kunna regera vidare.
En del av mig ville att han skulle göra upp med tjafset. Ta strid. Kalla till extra val.
Viktigare än Ygeman
De senaste veckorna har Socialdemokraterna visat vad de ville ha kvar regeringsmakten till. Och ja, det var mycket viktigare än Anders Ygeman.
Ett höjt tak i sjukförsäkringen är viktigare. Pengar till förlossningsvården. Höjt barnbidrag. Höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar. Bostadstillägg som gör att fler pensionärer får några hundralappar i månaden mer att leva på. För att inte tala om sänkt pensionärsskatt som kommer att göra att många äldre får upp till 2500 kronor per år.
Visste ni att 355 000 pensionärer i Sverige lever under gränsen för risk för fattigdom? Det pratas inte så mycket om det. Kanske är det för att de flesta svenska journalister är medelklass. Det låter så futtigt med hundralappar hit och dit. Det är roligare att skriva om Jimmie Åkessons apspel i riksdagen.
Men i sak struntar även Åkesson i fattiga pensionärer. Hans projekt handlar om något helt annat: att stöpa om vårt öppna samhälle. Annie Lööf avfärdar budgeten med att det är ”allt åt alla”.
Det är väl bättre än allt åt några få, så som det sett ut i Sverige många år nu?
Lite mer rättvisa
Stefan Löfven har de senaste veckorna, tillsammans med V och Mp, rullat ut en klassisk socialdemokratisk reformbudget. Förutom mer pengar till polisen och försvaret så finns där förslag som gör livet lite bättre för väldigt många. Som gör att en del av det välstånd som skapas i Sverige fördelas lite mer rättvist och anständigt.
Personligen tror jag att det behövs mycket, mycket mer. Den stora frågan i vår tid är hur vi bygger buffertar mot populism, extremism och rasism. Det är ett enormt projekt och handlar inte bara om pengar.
Men delvis gör det verkligen det.
Både under Persson och Reinfeldt fattades beslut som skadade den svenska sammanhållningen svårt. Avskaffade och sänkta skatter på arv, hus och kapital. Fattiga barnfamiljer som halkade efter. Sänkt skatt för medelklassen i stället för att rusta upp vården och tågtrafiken.
Fler reservat
Reservaten blir allt fler i Sverige, både för dem som vältrar sig i pengar och för dem som har det sämst.
De förändringar som Stefan Löfven nu föreslår kommer bli svåra att backa ifrån. Vem kan med att ta bort glasögonstöd för barn? Klimatsatsningar? Att sänka ett barnbidrag? Detta är förbättringar som är här för att stanna.
I vår tid premieras den dramatiska gesten, den radikala samhällskritiken, hånflinet och elakheten. Är det någon som ens kommer ihåg vad Moderater och Kristdemokrater vill, förutom att sabba för sossarna?
Jag gör det inte.