Svensk glesbygd förtjänar bättre
Det kokar i Västerbottens län.
I Åsele har man dragit in ambulansen och sålt den på Blocket. I stället har inlandskommunen fått en akutbil som är så trång att man inte får in en bår i den. I förra veckan fick en svårt sjuk patient ligga i bagageluckan samtidigt som man kämpade för att hålla personen vid liv.
I grannkommunen Dorotea ockuperar man sjukstugan i protest mot att akutvårdsavdelningen stängde förra månadsskiftet. Ockupationen är nu inne på andra veckan, och varje natt sover en grupp ortsbor över i lokalerna.
I Västerbotten sparar man hårt utan att göra några riktiga konsekvensanalyser. Folk biter i från och det är en berättelse om landsbygden som vi känner igen. Nedläggning, neddragning, apotek, postkontor, bensinmackar och banker som försvinner. Även den fasta telefonin får stryka på foten.
De senaste 30 åren har Sveriges befolkning vuxit med över en miljon. Samtidigt har Åsele tappat mer än var tredje invånare. I dag bor det 3 000 personer i orten. Fler personer dör än föds och utflyttningen ökar.
Lösningarna på glesbygdens problem finns ibland hos folket som bor kvar. Vi kan läsa om byalag och kooperativ som tar över eller startar butiker och andra verksamheter när samhället drar sig tillbaka.
Men det räcker inte. Det krävs satsningar för att underlätta för företag att etablera sig och få folk i arbete. Politiska förslag om att staten ska garantera grundläggande service när det gäller post, telefon, el, it och annan infrastruktur kan inte bara avfärdas med en fnysning.
Alla som bor i Sverige ska ha rätt till en god samhällsservice och lika vård på lika villkor, trots geografiska och sociala gränsdragningar.
Folk ska inte behöva kämpa för sitt liv i ett bagageutrymme, även om landstingen behöver spara pengar. Ett samhälle som inte håller ihop har vi verkligen inte råd med.