Blir arabiska våren militärens sommar?
2011 var ett år av uppror. Över
hela Nordafrika och på Arabiska halvön spred sig protester mot korrupta och odemokratiska
regimer. Under ett par månader händer allt:
Tunisiens diktator Ben Ali flyr till Saudiarabien. Libyens diktator Muammar Gaddafi avsätts och senare dödas. Regimerna i Jordanien, Jemen och Algeriet tvingas till reformer.
I Syrien pågår upproret fortfarande, regimen svarar fortfarande med brutalt våld.
Och i Egypten blev diktatorn Hosni Mubarak tvungen att ta sitt pick och pack och fly när Tahrirtorget blev en tryckkokare.
En seger för folket, ropade världen och vi hade rätt.
Men det blev inte som det var tänkt. Inte som idealisterna och demokratiaktivisterna på Tahrirtorget som störtade president Hosni Mubaraks korrupta regim önskade i varje fall.
Stegen mot en demokratisk stat har uteblivit. Folket valde Muhammad Mursi och hans muslimska brödraskap, men misstron mot Mursi har eskalerat
i spåren av massprotester och våldsamma bråk om konstitutionen.
Under veckan har protesterna i Kairo blivit större och mer högljudda. Militären meddelade i veckan att man överväger att upplösa parlament och utlysa nyval.
Och i går kom till slut beskedet: armén avsätter Mursi och det kommer att hållas nyval i Egypten.
Mohamed El Baradei, ledaren för den liberala oppositionsalliansen, kommer tillsammans med Egyptens ledande kristna och muslimska ledare inom kort att lägga fram en gemensam handlingsplan för en politisk övergångsprocess, enligt den statliga nyhetsbyrån.
I går jublades det på Tahrirtorget. Det är lätt att förstå glädjen. Få goda saker finns att säga om Muhammad Mursi och hans tid som president. Men en folkvald islamist är ändå bättre än gårdagens militärkupp.