Lättnad på Scania efter tyska köpet
I veckan blev det klart att tyska biljätten Volkswagen sannolikt blir ny ägare till lastbilstillverkaren Scania. När pensionsbolaget Alecta ändrade sig i förrgår och sa ja till VW-budet var saken biff. Över 90 procent av aktierna kommer att ägas av tyskarna och från fackliga Scaniaklubben i Södertälje uttrycker man stor lättnad.
Det där kanske förvånar.
När internationella jättar tar över svenska bolag finns alltid risken att både arbetstillfällen och kunskap försvinner i spåren av nedläggningar eller fabriksflyttar.
Och det är klart att det funnits och finns en berättigad oro kring vad som ska hända med jobben. Scania har cirka 15 000 anställda i Sverige, de flesta i Södertälje.
Parallellerna till en annan företagsförsäljning med kopplingar till Södertälje – där amerikanska Pfizer vill köpa svensk-brittiska Astra Zeneca – är lätta att dra. Men där är facken emot och varnar för att köpet bara kommer att leda till att svensk industrikultur och forskning kommer att slås sönder av skatteplanerare. En sak har affärerna gemensamt: Den svenska regeringens monumentala ointresse.
Men klubben på Scania stödde tidigt VW-affären. I förhandlingar med tyskarna har man nått en uppgörelse där huvudkontoret blir kvar i Södertälje och där facket i framtiden får vetorätt mot eventuella framtida jobbflyttar och nedläggningar.
Det är ett styrkebesked för den i Sverige viktiga lastbilstillverkningen och ger också Scania ny arbetsro.
Det kan förstås bli så att Scania-jobb i framtiden ändå försvinner eller flyttar bort från Sverige. Men inte utan att facket säger ja.
I allra bästa fall kan vetorättskonstruktionen komma att skydda de anställda bättre än centraleuropeiska modeller där arbetsgivare lovar att behålla personal i utbyte mot att facken ger upp förmåner de tidigare förhandlat till sig. Kanske kan det också fungera som inspiration till kommande avtal om hur man räddar kvar jobb i Sverige.