Är bara en annan form av förtryck
Egentligen borde jag ha följt med till Almedalen.
Visat att Aftonbladet gillar olika.
Men om sanningen ska fram vill jag inte sova skavfötters med någon kollega i en hyrd barnsäng. Almedalen har blivit alldeles för trångt för mig.
Fast jag inser att jag borde ha åkt. Aftonbladets Almedalsredaktion är en salig blandning av duktiga yrkesmänniskor med olika bakgrund, kön och etnicitet. Men den har en genomsnittsålder som knappast motsvarar samhällets.
Jag borde ha åkt och bidragit med all den visdom som ett långt liv av misstag kan ge. Jag hade kunnat berätta hur det är att se föräldrar och så småningom vänner dö. Hur det är att verkligen vara beroende av välfärden. Jag hade kunnat berätta hur det var att varken ha föräldraledighet eller daghem.
När sjuåringar var nyckelbarn och syskon fick passa varandra. Jag hade kunnat förklara hur viktigt det är att värna välfärden för det var inte så länge sedan vi inte hade någon.
Men risken finns att jag bara blivit tjatig.
Men insikten kommer ändå krypande. I minoritet anpassar man sig omedvetet till normen. När jag började som ung journalist på 1970-talet var det männen jag tog efter. Man skulle hänga kvar sent på redaktionen och röka och dricka bärs.
Då var den manliga normen rådande och på den tiden gillade jag läget.
I dag möter jag den ungdomliga normen, men nu får det faktiskt vara slutanpassat. Jag förstår att jag kommer att leva hela mitt liv i något slags diffust utanförskap.
Men det betyder inte att jag gillar det. Tvärtom. Åldersdiskrimineringen är bara en annan form av samma gamla förtryck.
Visste ni att en majoritet svenska arbetsgivare tycker att personer över 60 inte hör hemma på arbetsmarknaden? För ett år sedan kom Trygghetsrådet med en undersökning som visade att åldersfixeringen på svenska arbetsplatser har ökat.
I en internationell jämförelse ligger Sverige i absolut botten när det gäller att behålla och attrahera äldre arbetskraft. De äldre kan aldrig vara lösningen på ungdomsarbetslösheten för samhället behöver alla som kan jobba. Både unga och gamla.
Vi behöver män och kvinnor, hetero och homo, människor av alla etniciteter och i alla åldrar. Vi behöver en så bred representation som möjligt och givetvis borde Aftonbladet också ha med sina allra äldsta till Almedalen.
Min chef ville att jag skulle följa med. Det var jag som sa nej tack. Jag tar semester i stället och åker till USA och kanske Kanada.
Det finns så mycket annat jag vill uppleva, särskilt nu när tiden börjar bli knapp.