Bruna bönor i stället för vettig jobbpolitik
"Pusslet börjar falla på plats", deklarerade landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) glatt i ett pressmeddelande i veckan.
Oj då. Vad är det som har hänt? Har han bestämt att kandidera som partiledare och äntligen göra slut på den ledarskapsplåga som är Annie Lööf?
Nej då.
Regeringen har bestämt att man är beredd att årligen betala ut runt 700 000 skattekronor till ett 50-tal öländska bönder som odlar bruna bönor.
– Det är mycket positivt, vi har kämpat hårt för att få behålla det här stödet, säger Thomas Isaksson, vd på Kalmar Ölands trädgårdsprodukter till Sveriges Radio.
Isaksson menar att regeringens fortsatta stöd till bönderna på Öland kommer att göra dem mer positiva till att fortsätta odla bruna bönor i stället för att börja odla något annat. Det kan man tro.
"Men borde ni inte klarat detta utan regeringsbidrag?", frågar radion.
– Nej, alltså det är hård konkurrens om grödorna, svarar Isaksson.
Minns ni hur svensk borgerlighet hånade delar av fackföreningsrörelsen när man föreslog att staten på något sätt skulle hjälpa den krisande Saab-fabriken i Trollhättan? "Staten ska inte äga bilfabriker", som den olycksaliga näringsministern Maud Olofsson (C) formulerade det.
Och det ska nu inte staten. Men det som gällde för bilar gäller tydligen inte för bruna bönor.
Svensk arbetarrörelse har alltid sagt sig bejaka utveckling och den plan för ekonomisk politik man bekänner sig till - Rehn-Meidner-modellen - utgår från idén att det är bättre om företag går omkull än subventioneras med statligt stöd eller låga löner. Och eftersom Socialdemokraterna så länge styrt Sverige så har detta också blivit modellen för Sverige.
Länder utan fungerande trygghetssystem är därför mer protektionistiska. När de anställda saknar trygghet och arbetslöshet eller jobbnedläggningar hotar så får politiken skydda arbetsplatser i stället för arbetare. Jobben försvinner och människor riskerar att hamna på gatan. I den svenska modellen kan vi däremot låta krisande industrier och företag försvinna, därför att vi har ett skyddsnät för de anställda.
Eller hade.
Regeringen har under förevändningen "arbetslinjen" kraftigt försämrat dessa skyddsnät.
Sedan 2008 har antalet arbetslösa som inte får någon ersättning från a-kassan tredubblats. Fler än var tredje arbetslös får i dag inga pengar alls från a-kassan. Och bland arbetslösa medlemmar i a-kassorna får bara en av tio en ersättning som motsvarar 80 procent av tidigare lön. Det ska löna sig att arbeta och straffa sig att vara utan ett jobb.
Samtidigt har vuxenutbildningen - en möjlighet att förändra de egna livsförutsättningarna - avlövats. Satsningar på arbetsmarknadsutbildningar har försvunnit när den aktiva arbetsmarknadspolitiken skickats på porten.
Om folk inte köper ens bruna bönor, vågar eller kan man byta yrkesbana som bönodlare i dag? Kan Sverige vara lika öppet för strukturomvandlingar som förr?
Eskil Erlandssons 700 000 kronor till 50 bönder på Öland är svar nog på de frågorna.