Regeringen inlåst på Slottet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När flygplanen den 11 september styrde mot målen och den väntade massdöden i USA satt den svenska regeringen och oppositionen instängda i Slottet. Utrikesnämnd pågick med kungen som ordförande.

Också när World Trade Center låg i ruiner och kaos spred sig över världen fortsatte utrikesnämnden sammanträda. Tjänstemän från UD och regeringskansliet försökte sprida skräckbudskapen till regeringen. Förgäves. Hovets vakter sa stopp, kungen och nämnden fick inte störas.

Ännu en timme efter de ohyggliga dåden var den svenska statsledningen oinformerad om vad som hänt. Landet saknade ledning mitt under en världskris. Fäaktigheten inför monarkins etikettsregler kan svårligen bli mer grotesk.

Tage Erlander brukade säga att den som vill få ut något till medierna ska säga det inför utrikesnämnden, där tystnadsplikt råder.

Numera gäller ytterligare en regel: om regeringen ska isoleras från omvärlden, placera den i utrikesnämnden.

Besynnerligt nog tycks tider av kris skapa behov av monarker. När Berlinmuren lyckligen fallit 1989 arbetade jag i Spanien. Dit kom Öst- och Centraleuropas avsatta kungar. De lyfte från spelborden i Estoril och jaktjeepen i Afrika för att lära sig bli som Juan Carlos, Francos gamle mönsterelev som blivit kämpande demokrat, fast han var kung.

Det blev inga nya monarkier.

Afghanistan ska, enligt omvärldens planer, resa sig ur eländet och talibanförtrycket med hjälp av en före detta kung, Zahir Shah. Han slog sig ned på tronen redan för 68 år sedan, störtades fyrtio år senare och drog sig så småningom tillbaka till Rom. Han äger en liten ö i närheten.

Zahir Shah är mest känd för att han lät sin farbror och kusin ta hand om tronen i trettio år. Själv var han särskilt intresserad av att dekorera slottet.

Han höll en body-guard, klädd i en begagnad SS-uniform.

Jag läser en intervju med pir Sayyed Ahmad Gailani, släkting till kungen och på sent 70-tal särskilt aktiv för att dra upp honom på tronen igen. USA sa nej – den gången.

pir Sayyed Ahmad Gailani har resignerat: ”Det finns ingen framtid för monarkin i Afghanistan.”

Han hoppas att USA ska uppföra sig intelligent.

Bin Ladin byggde upp sitt ekonomiska centrum i Sudan, där fanns också hans intellektuelle ledare, den fint bildade Hassan Abdullah el Turabi. Han har avlagt doktorsexamen vid Sorbonne men också grundat Nationella Islamiska Fronten, nedstänkt av blodig praktik.

I Sudan grundade bin Ladin en mäktig bank, flera betydelsefulla exportföretag, byggbolag och köpte landområden, avsedda som träningsområden för soldater. Sådana flödade likt kapitalet in i Afghanistan och i terrororganisationen Al Qaeda. Pengarna räckte också till att delfinansiera fortsatt människoslakt i södra Sudan. Den sudanesiska tidningen El Ray el Aam (ett måste) skrev den 25 september att det var sionister, CIA och FBI som låg bakom bombningarna i USA.

USA pressar Sudan att lämna ut upplysningar om bin Ladin, hans ekonomi och terroristiska nätverk.

Kanske borde USA be Carl Bildt om hjälp. Han har ju särskilda relationer till Sudan och dess näringsliv.

På Djurgården träffade jag Tomas Brolin, pigg och frisk. Vi var båda på väg till prins Eugens Waldemarsudde. Museet var visserligen stängt för reparation men i den lilla villan kunde vi studera prinsens målningar och i trädgården bese Rhodins statyer.

Brolin tycks ha valt konsten, andra stora fotbollsspelare föredrar politiken. Nyligen valdes till exempel Grzegorz Lato till det polska parlamentet för socialisterna i vänsterns stora segerval.

Lato hann ta två VM-brons och vinna VM:s skytteliga 1974. Stora viktiga händelser som folk minns. Lato fick följaktligen 137 000 personliga röster.

1974 var ett märkvärdigt VM också för Sverige och särskilt Ralf Edström. Han, med hjärtat till vänster, borde övertalas att kandidera i valet nästa år.

Edström skulle säkert få mer än 137 000 personliga röster. En sen revansch på Lato.

Olle Svenning