Yara föll genom alla skyddsnät
På valborgsmässoafton påträffades hon död i en lägenhet i Karlskrona. Då hade hon bott hos sin morbror och hans fru i lite drygt ett år.
Yara kom hit från Gaza, hennes föräldrar trodde att de skickade henne till tryggheten i Sverige. Första året gick också ganska bra. Hon fick en god man och socialförvaltningen gjorde sina utredningar. Yara gick i skolan, hon var en flitig elev och på eftermiddagarna gick hon till fritids.
Dagen före julafton 2013 blev hon formellt placerad hos morbrodern och hans fru. Den gode mannen försvann, socialen drog sig tillbaka. Det blev inga fler vårdplaner. Alla antog att Yara skulle få det bra, men allt brast efter februarilovet.
Fanns många varningstecken
I går kom Karlskrona kommuns utredning om Yaras död. Den gjordes inte för att hitta syndabockar, kommunen ville bara veta vad som kunde ha gjorts annorlunda.
För Yara kom inte till skolan. Plötsligt sjönk hennes närvaro till 40 procent. Hon slutade på fritids och många runt omkring henne vittnade om varningstecken. Skolans rektor pratade med socialen, men det blev aldrig någon orosanmälan. Grannar hörde av sig och på långfredagen skickade polisen ett fax till socialförvaltningen med rubriken ”misstanke om missförhållanden”.
Men socialen hade stängt och när förvaltningen öppnade efter påsk hade personalen mycket att göra. Faxet blev liggande i en trave papper i ytterligare sex arbetsdagar.
Barnen måste prioriteras
Lärarna hade varit oroliga, men osäkra på när de skulle anmäla. Skolan hade en kurator, men bara på fem procent.
På socialen fanns ingen särskild assistent för Yara. Bara en överansträngd organisation som inte hade tid för ett polisfax om en liten flicka.
Om Karlskrona – och resten av Sverige – kan förbättra något så är det väl organisationen kring barnen. De måste prioriteras och de vuxna omkring dem måste ha tillräckligt med tid och resurser för att kunna bygga ett bra samarbete.