Hat är inte ett kristet värde
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-17
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tiina Rosenberg sitter på bänken snett framför mig, bland flera hundra andra, när prästen Lars Gårdfeldt disputerar med avhandlingen ”Hatar Gud bögar?” Tiina har en knapp på sitt kavajslag. ”Hate is not a family value” står det på den.
Hat verkar däremot vara ett kristet värde, i somliga kristnas version. Efter en höst med Åke Green i varenda tidning och med ”prästupproret” på nätet (tänk att kyrkan ska välsigna registrerade partnerskap! Hu!) är det lite si och så med kärleksbudskapet. Homofobin har gjorts tydlig.
Gårdfeldts avhandling kunde inte komma mer rätt i tiden. Eller vara mer kontroversiell. Lars och hans man, som också är präst och heter Lars, är sedan länge mordhotade. Disputationen har hög säkerhetsklassning. Utanför Karlstads universitet står det flera polisbilar. I aulan syns många snubbar med hörsnäckor.
Gårdfeldts avhandling konstaterar att två människosyner möts i kyrkans strid om homosexuella. Den ena synen innebär att människan får sitt värde genom vad hon gör. Stor vikt fästs vid reproduktionen. Du skaffar dig människovärde genom att föra människolivet vidare. Självklart måste du då vara heterosexuell och leva ditt liv i tvåsamhet, så att det blir barn. Skillnaden mellan manligt och kvinnligt är viktig. Homosexualiteten ifrågasätter både reproduktionen och könsskillnaderna och blir därför hotfull.
Den andra synen kallar Gårdfeldt för ”det givna livets teologi”. Människan är värdefull eftersom hon är människa. Människovärde kan inte förvärvas eller fördärvas. Bara ärvas. Gårdfeldt företräder denna befrielseteologiska ansats:
”Gud vill rädda människor till evigt liv. Men lika viktigt är att Gud vill rädda människor till liv här på jorden. Därför måste kyrkan frälsa från förtryck här och nu och gripa in mot alla orättvisor som drabbar kvinnor, svarta och homosexuella.”
I striden om homosexualiteten är kyrkan en spegel av samhället. Politiken kämpar liksom teologin med den kvävande heteronormen. Homosexuella sätts på undantag eftersom de bryter mot formeln ”man plus kvinna, olika som bara den, är lika med barn”. Hela idén om livet som menat för barnalstring inom heterosexuella äktenskap är naturligtvis föråldrad. Det betyder inte att den är mindre giltig. Samhället tycks ofta längta efter hur det var förr när allt som bröt mot normen hölls hemligt.
Ändå går det framåt. Politiken har tillåtit homoadoptioner och lesbisk insemination. Kyrkan har beslutat om en välsignelseakt för registrerade partnerskap. En könsneutral äktenskapslag är på väg. Att det homofobiska motståndet gör väsen av sig är bra: då kan fördomarna bemötas.
Homosexuella kristna kan ta en titt på prästupproret och konstatera vilka präster de INTE vill ha att göra med.
Lars Gårdfeldt fortsätter att kämpa för människovärdet. Snart åker han med sin man till Kanada och gifter sig. Det blir spännande att se hur svenska myndigheter agerar när Lars och Lars kommer tillbaka som äkta makar. Svensk lag godkänner äktenskap ingångna i Kanada – men inte äktenskap mellan personer av samma kön.