Regeringen sysslar med kulturbashing
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-24
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag minns mina föräldrars bokhylla hemma i radhuset. Pocketböcker från En bok för alla i långa rader. Bokryggarna hade starka färger, jag drog ut en ibland och tittade på bilden på omslaget.
Så fort jag var gammal nog att förstå läste jag Gun-Britt Sundströms ”För Lydia”, repliken på Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken”. Den var utgiven av En bok för alla. Fortfarande är ”För Lydia” min största läsupplevelse. Mitt ex är gulnat och tummat och utlånat till en kompis.
En bok för alla startades 1976, samma år som jag föddes, för att ge ut billiga kvalitetsböcker med statligt stöd. Då kostade de 5 kronor, i dag kostar de 30. En bok för alla arbetar för att få arbetare med kort utbildning att läsa. I den gruppen minskar läsandet, särskilt bland männen.
Det är inget som bekymrar den borgerliga regeringen. Kulturdepartementet utreder om det statliga stödet till En bok för allas utgivning av vuxenböcker ska läggas ner.
Att nyliberalen Cecilia Stegö Chilò tvingades lämna över kulturministerposten till den mer sansade moderaten Lena Adelsohn Liljeroth har inte inneburit något uppsving för kulturpolitiken. Adelsohn Liljeroth blir gång på gång överkörd av ett finansdepartement som verkar tycka att statlig kulturpolitik mest är onödigt krimskrams.
De statliga museerna har i genomsnitt förlorat 35 procent av sina besökare sedan regeringen tog bort det fria inträdet, läser jag i DN. Arkitekturmuseet förlorar 83 procent, Östasiatiska museet 59 procent och Historiska museet 52 procent.
Kulturministern konstaterar helt frankt: ”Vi har prioriterat att sänka skatterna så får folk själva avgöra vad de vill använda pengarna till.”
Hälften av landets teatrar, bland annat Göteborgsoperan och Stockholms stadsteater, förlorar stora pengar i år. I höstas fick de rätt att dra av full moms, vilket innebar mer pengar till verksamhet. Men nu sänker regeringen statsbidragen i stället. Teatrarnas budgetar måste göras om. Uppsättningar hotas.
Det sägs att kulturministern tog strid med finansen om att teatrarna skulle få behålla sina pengar, men förlorade.
På DN:s ledarsida skriver Barbro Hedvall: ”Lägg ned, strama till, minska stödet – konturerna av en borgerlig kulturpolitik framträder. Finns det verkligen ingenting som alliansregeringen gillar med kultur, ingenting som den vill tillföra?”
Visst finns det. Regeringens räknenissar tänker inte bara på pengar. De vill skapa en nyliberal kulturpolitik. Mer privat finansiering och sponsring. Marknadstänkande som stryper den konstnärliga friheten och hotar samhällskritisk kultur.
Regeringens kulturbashing avslöjar också en annan tankegång: vanligt folk klarar inte av finkultur – alltså romaner, pjäser och utställningar som kräver något av läsaren eller betraktaren. Vanligt folk nöjer sig med dokusåpor och skvallertidningar. Därför finns det ingen anledning att betala kultur åt dem. Stockholmsoperan däremot, den borgerliga övre medelklassens vardagsrum, är det inte tal om att spara på.
Kultur, möjligen åt dem som har råd.