Arbetarna får en allt mindre tårtbit
– Om de anställda satsar 100 men bara får tillbaka 80 så kan man hävda att det är ett moraliskt problem och en rättvisefråga. Men inte bara. Det är ett ekonomiskt problem också.
Sangheon Lee är ekonom på FN:s arbetslivsorgan ILO. I går besökte han Stockholm och LO-konferensen ”Vägen till full sysselsättning”.
I skuggan av Anders Borgs budgetpresentation ställde Sangheon Lee en viktig fråga: Hur har lönernas andel av det vi tillsammans producerar kunnat sjunka så kraftigt under flera år?
Fack, arbetsgivare och ekonomer har länge varit överens om att när produktiviteten ökar så ska också lönerna öka. Men så fungerar det inte längre. I världens stora ekonomier har löneandelen i stället minskat. Produktivitetsökningen märks inte lika tydligt i de anställdas plånböcker.
Värderar kapital högre än arbete
Sverige är inget undantag. Även här har gapet mellan värdet på vad vi producerar och lönerna vuxit sedan 1980-talet. Ingenting tyder på att det gapet kommer stängas av sig självt.
Huvudorsaken till att arbetare får en allt mindre tårtbit beror på att regeringar under 30 år fört en politik som värderat kapital högre än arbete, enligt Lee.
Men även ny teknik, global handel, en växande finansmarknad, försvagade fackföreningsrörelser har hämmat kopplingen mellan lön och produktivitet.
Orimligt att vinsterna höjs
Samtidigt fördelas löneandelen allt mer orättvist mellan arbetare. Det är farligt. Ojämlikhet är skadligt både för sammanhållningen i ett samhälle och för ekonomin.
ILO-ekonomen föreslår bland annat höjda minimilöner, stärkt kollektivavtalssystem och regleringar av finansmarknaden för att få till en jämlik ekonomisk fördelning av vad vi producerar.
Kloka förslag som kräver politisk vilja.
Nu vore det bra om även svenska politiker började prata om det orimliga i att vinster höjts på lönernas bekostnad.