Ett system för att dämpa nya chocker
– Vi lever inte i den bästa av världar.
Ungefär så motiverade IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä sitt fackförbund att ta ställning för ett förslag om korttidsarbete vid ett avtalsråd i Stockholm i går.
Korttidsarbete, vad är det?
En gång talade vi om permitteringar, men innebörden är nästan samma: ett system där företagen kan behålla personal trots plötsliga fall i efterfrågan.
Men permitteringarna försvann. I vårt land räddar vi som bekant människor, inte jobb. Strukturförändringar ska uppmuntras, inte förhindras.
Så kom 2008 och krisen.
10 000 tusen jobb försvann på några månader. IF Metall tecknade ett krisavtal om att fack och företag på vissa villkor kunde komma överens om en sänkning av arbetstiden och lönen. Enligt IF Metall räddade avtalet kanske 15 000 jobb.
I nästa vecka ska ett lagförslag om korttidsarbete med statligt stöd behandlas i riksdagen. Vid djupa ekonomiska kriser ska arbetstagare kunna gå ner i arbetstid och staten stå för en del av lönen.
I går röstade medlemmarna i IF Metalls avtalsråd ja till förslaget. Dessutom gjorde man tummen upp för ett nytt avtal med arbetsgivarna i Teknikföretagen för korttidsarbete.
När företagen får mindre att göra ska man kunna sänka arbetstid och lön lokalt, men inkomsten ska som mest kunna minska med tolv procent.
Att vilja skydda medlemmarna från arbetslöshet i en tid när a-kassan havererat är begripligt. Vi lever ju inte i den bästa av världar.
Vid nästa kris kan en metallare jobba kvar och när det vänder slipper arbetsgivarna ägna tid åt att rekrytera tillbaka personal.
Helt okomplicerat är det inte.
Kritiker varnar för att korttidsarbete öppnar för konjunkturanpassad arbetstid och rundningar av kollektivavtal.
Förhoppningsvis undanröjer skrivelserna i avtalsförslaget de farhågorna.
Sverige behöver ett system för att dämpa chocker som den vi utsattes för 2008, ett system där människor ses som resurser.