Människor utnyttjas för idrottens skull
I dag är det en månad kvar innan vinter-OS börjar i och kring ryska Sotji börjar.
Hur ska det gå i hockeyn? Hur många medaljer tar Sverige? Och kommer Johan Olsson hinna bli frisk?
Sådana frågor går en del runt och grunnar på.
Det finns andra frågor att fundera på också. Hur har arbetarna som bygger arenor och OS-byar det, egentligen?
I slutet av förra året kom en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch som gör gällande att ryska myndigheter börjat fängsla många av de gästarbetare som hjälpt till att bygga arenor och annat inför OS.
Myndigheterna har gjort räder på arbetsplatser, i bostäder och offentliga platser. Dessutom har man sedan i september internerat migranter som hålls under omänskliga förhållanden.
Enligt Human Rights Watch anklagas arbetarna för att ha brutit mot Rysslands migrations- och anställningslagar. I rapporten beskriver man hur gästarbetarna inte fått rätt att kontakta advokater och vissa av dem har skickats ur landet helt godtyckligt.
Nu är det andra som arbetar med att iordningsställa Sotji inför de olympiska spelen.
I dag berättar Sveriges Radios Ekonyheter hur statsanställda ryssar tvingas arbeta som "frivilliga" i Sotji under loven. De gräver rabatter, städar och bygger.
– Från andra till 7:e januari blev lärarna i Sotji beordrade att göra byggjobb på OS-projektet, berättar historie- och samhällsläraren Arsen Visjnevskij för Ekot.
– Det var gratisjobb och inte nog med det, vi fick ingen lunch och inte ens något att dricka. Det fick vi ta med själva.
Landets vice premiärminister Dimitrij Kozak har tidigare pratat om att ryska staten måste bli bättre på att "stimulera" folk att arbeta gratis och att minst hälften av de 100 000 som kommer jobba under OS bör vara "frivilliga".
Tendensen känns igen.
I golfstaten Qatar - där man år 2022 ska spela fotbolls-VM - tvingas hundratals migrantarbetare arbeta under slavliknande förhållanden. Enligt en bedömning från Byggnads- och träarbetarinternationalen, BTI, så kommer cirka 4 000 byggjobbare att ha dött innan världsmästerskapet invigs.
Människor förföljs, utnyttjas, plågas och dör för stora sportevenemangs skull.
Det borde vi - och idrottens världsorganisationer - ta på större allvar än vad vi gör i dag.